När kroppen ställer till det…

Igår var en bra dag – idag inte lika mycket.

Vaknar med stark huvudvärk och värk i min frusna axel. Trött i ryggen och öm i höften och ett lätt illamående och frossbrytningar.

Intressant! Detta är någon som jag aldrig kommer att förstå. Fibromyalgi är en mycket spännande sjukdom. Man vet aldrig vart man hamnar dag för dag. Det enda man kan vara säker på är att man aldrig vet…

Men låter jag detta slå ner mig…Inte då!…Även smärta kan bli en vana. Det är egentligen bara en fråga om hur stark smärtan är och hur länge den hållit på att plåga kroppen. Med en bra dag i bagaget klarar jag av denna dagen galant. Det är ju trots allt bara smärta…Hrm.

Jag träffade en läkare för många år sedan som sa en mycket klok sak: ”Se smärtan som en våg. Rid ut vågen och när den dalar ut ta ett djupt andetag och njut av den smärtfria dalen du hamnar i. Ja, smärtan kommer förmodligen tillbaks men ta inte ut det i förskott.” Mycket klok man.

Efter alla år med fibromyalgi har jag blivit riktigt bra på att förhålla mig. Jag gillar det ordet! Att För-Hålla. Det tolkar jag som att jag har kontroll…att jag faktiskt har en möjlighet att välja vad jag ska känna just nu…Och att gå runt och vara ångestfull för något som eventuellt ska komma att hända – det är verkligen att kasta bort värdefulla minuter. Självklart är det inte lika lätt varje dag, man jag är tacksam för varje gång jag lyckas…

Ha ha ha – just när jag sitter och skrivet detta spelas ”I feel Good” med James Brown…=)…Jag gungar med och känner att jag trots allt mår rätt bra…

Ikväll är det yoga…

yoga-pigeon-pose

Yoga = kärlek

Jag sitter här och känner yogan som alltid stannar kvar i kroppen en stund till efter att passet är över. Ibland flera timmar.

Det är både en fysisk och en psykisk känsla. En mjuk känsla som ligger som ett lock över all stress. Varje gång jag haft pass slås jag av samma sak – jag är så otroligt tacksam för att jag har yogan i mitt liv. Utan den hade jag varit riktigt vilsen och min kropp hade varit mer ledbruten. Ibland tror jag att yogan räddat mitt liv.

För mig är det självklart att yogan hjälpt mig många gånger…

När jag fick veta att jag har fibromyalgi – då fick yogan på benen igen.om

När jag opererat min axel – då gav yogan mig tillbaka rörligheten igen.

När jag fick min utmattningsdepression – då lärde yogan mig att andas igen.

När jag blev yogalärare – då lärde yogan mig att lita och tro på mig själv igen.

Yogan är aldrig ansträngande eller ett stort måste…det är ren kärlek!

Ibland tänker jag att om alla fick lära sig yoga tidigt skulle vi leva i en helt annan värld.

När jag tittar på mina tatueringar inser jag en sak…Jag har vetat länge att yogan är viktig för mig. De senaste sex tatueringarna har någon form av yogisk symbol.

Namaste Om Shanti Om