Jag tror på mirakel

Jag vaknade idag (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Det finns stora och små mirakel men alla är dem mirakel. Och jag samlar på dem. Jag letar efter dem. Det handlar om att se sig omkring ordentligt…miraklen finns överallt. Vi skapar dem själv.

Mina barn är stora mirakel…har aldrig tagit för givet att jag skulle bli mamma…

Att jag vaknar varje morgon…verkligen ett mirakel…

Att hjälpa andra…det är både mitt och andras mirakel…

Även det lilla minsta kan bli ett mirakel…Red-Moon-3D-Wallpaper-Hd

Jag letar ofta efter någon att hjälpa – inte för att jag måste utan för att jag vill. Hålla upp en dörr, bära någons kasse, resa mig för någon som behöver sitta mer än vad jag gör, le mot någon, hjälpa ”mina” tanter i trappan ner med rullatorn i trappan, fråga om jag kan hjälpa till…Det behövs så lite och man mår riktigt bra efteråt. Härom dagen när jag stod i kön på Hemköp funderade jag om jag skulle låta den äldre, lite skröpliga mannen gå före mig men det blev liksom aldrig av…han hade ju lika mycket som jag i korgen(?). Märklig anledning kom jag på när mina saker redan låg på bandet. För att göra om och göra rätt erbjöd jag mig att lyfta upp hans tunga korg på bandet och hjälpa honom att packa upp. Så enkelt!

Han tackade mig högt och tydligt: Tack Madame…

Jag blev glad i hela kroppen och vi log mot varandra och jag nickade mot honom med leende ögon och hans ögon glittrade mot mig. Ett mirakel skedde, eller hur?

Hur är det med dig…Gör du mirakel eller märker du ens när dem sker? Öppna dina ögon och ditt hjärta, min vän =)