Och livet fortsätter…

Jag vaknade idag (Tacksam)!meditation_poster-rc3b3d0e0ed364c449b64f1079a0e305b_8v8cq_8byvr_512

Detta vackra träd står ute på gräsmattan en bit ifrån mitt hus. Jag ser det varje dag och känner starka känslor för det. Nej, jag är ingen trädkramare…eller inte vad jag vet i alla fall…Har aldrig provat =)

20131011_161247 (640x600)

 

 

 

 

 

Fotot är taget för ett par år sedan…trädet ser likadant ut varje år förutom att det växer sakta och blir större och starkare. Och så är det ju med oss också. Vi förändrar oss sakta med åren och ofta märker vi inte det. Det är först när vi tittar tillbaks som det blir uppenbart. Ibland råkar vi ut för saker som förändrar oss i grunden och skakar om oss men ofta är det bara livet som går förbi.

Trädet ger mig en slags trygghet. Tryggheten ligger i att allt är som det ska och att tiden går sin gilla gång. Kommer på mig själv med att stanna till och stå och titta på trädet och tänka lugna tankar.

Hösten bor just nu i trädet…dessa färger =).

På sommaren brukar jag ta med mig kaffe, en bok, solstolen och en filt och lägga mig under trädet. Det är ett bra sommarträd. Det ger skugga om man vill och jag kan binda fast EsterFisen. Tror inte att trädet…kom precis fram till att det naturligtvis måste heta Trädet…med stor bokstav…misstycker att jag binder en rem runt henne…Självklart är det en hon!

Varför denna tankeslinga. Jo, jag tänker ofta att i stället för att jaga det stora i livet är det det lilla som räknas. Trädet i sig är stort men i världen är det litet. Människor har så många val som kan göras och jag tror det skapar en oro och en ångest för oss. Vi måste lära oss stanna upp ibland och sitta under ett träd och lukta på blommorna…Eller läsa en bok och dricka en kopp kaffe. Och bara vara…Så enkelt men ack så svårt!pink-heart-clipart1.png

 

 

 

När man behöver någon…

I hela mitt liv har jag alltid trott att jag måste klara mig själv och att ensam är stark…Jag hade fel! Idag vet jag bättre.

Tidigt tog jag på mig att hjälpa och stötta världens alla behövande utan att förstå att för att hjälpa någon annan måste man ta hand om sig själv först. Jag upplever mig själv som intelligent, men när jag för några år sedan fick frågan av psykologen vad jag skulle göra om jag och mitt barn sitter i ett flygplan och trycket faller i kabinen och syrgasmaskerna faller ner, satt jag bara och tittade på honom – kände att det var en test – och sen sa jag: ”Jag sätter masken på barnet först och sen på mig själv – självklart (den var ju enkel!).” Nu i efterhand kan inte för mitt liv förstå att jag inte visste bättre…

Det har tagit mig nästan hela livet att inse att jag har folk omkring mig som vill och kan hjälpa mig. Att det bara är att fråga…(den är ju också enkel, eller…). Vad är det som gör att vi människor inte ber om hjälp, att vi tror att man skulle få ett nej! Skulle jag säga nej om någon fråga om hjälp…Självklart inte. untitled (640x480)

Idag vet jag att det alltid finns någon där när jag behöver hjälp och det är verkligen något att vara tacksam för. Är omgiven av massor av kärlek och fina människor.

Det finns alltid hos mig en stor rädsla att förlora dem jag älskar och det har gjort att jag är försiktig. Jag lever ensam på grund av just denna rädsla. Att ha barn är underbart men också skrämmande. Ibland kryper känslan på mig att jag kan förlora någon av dem och då slutar jag andas en stund och får ta till alla knep jag har lärt mig att få tillbaka mitt lugn igen. Att leva för stunden och den kärlek man har i livet är det bästa men också det svåraste.

Mitt hjärta har också sakta öppnats upp och börjat kunna ta emot kärleken – trots rädslan. Min pappa säger att han blivit mjukare med åren och det är väl så det är. Man blir en riktig mjukis med åldern…och det är väl inte så dumt…

 pink-teddy-bear-with-purple-bow-Download-Royalty-free-Vector-File-EPS-46585