Kärleken finns i alla former…

Vaknade idag (Tacksam!) dir6eA5i9

Idag tänker jag på kärleken.

Kärleken är fantastisk. Den kommer i alla former.

  • Moderns kärlek för sitt barn
  • En mans kärlek till sin kvinna
  • Kärleken mellan vänner
  • Hundens kärlek till sin matteimages (1)
  • Människas kärlek för sitt land
  • Kärleken till sig själv

Den bara händer! Kärleken går inte att styra. Den är evig. Och stark. Vi överlever inte utan den.

Kärleken finns överallt. Den kan vara skrämmande, oroande, stärkande, fantastisk, sorglig, vacker, underbar, farlig, komplicerad.

Ibland säger den allt och är självklar – ibland är den otroligt förvirrande. Ibland gör den jävligt ont.

Ibland överraskar den dig. Där du minst förväntar dig att finna den – där är den.

Jag tror att man alltid kan välja kärleken. Vad vore alternativet?


images
 Vad du än gör – sluta aldrig tro att kärleken finns.

 

Att hitta lugnet…

Vaknade idag (Tacksam) dir6eA5i9

Jag tycker inte om att använda ordet Måste men ibland måste man faktiskt stanna upp. Och det kan man bara göra själv. Men, för att kunna stanna upp måste man förstå att man behöver göra det. Det är inget självklart för oss idag. Vi lever i en snabb värld, allt går i en rasande fart. Att alltid vara tillgänglig och uppkopplad har blivit något helt normalt för många. Framför allt för den yngre generationen.

För mig är detta inte ett normalt tillstånd. Jag är rädd för att det får förödande konsekvenser. Det kommer bara att ta en tid innan det visar sig. Efter att själv ha drabbats av en utmattningsdepression – med allt vad det förde med sig – vet jag idag hur otroligt viktigt det är att man stannar upp och andas. Börja känna efter hur du mår och ta dig själv på största allvar. Med det menar jag att om du känner dig ovanligt trött, nedstämd, lättirriterad eller något annat som inte stämmer med vem du brukar vara…STOPP! Stanna och börja känna efter inåt. Låt inte tiden springa iväg och tryck inte detta framför dig. Reagera och gör något direkt…

Själv tappade jag livslusten. När jag plötsligt upptäckte att jag inte log och skrattade längre, då blev jag riktigt rädd. Min koncentration var också försämrad. Hade svårt att komma ihåg de allra minsta saker. Det har jag fortfarande. Tog mycket kraft att försöka hålla fokus. Hjärnan kan drabbas av skador av långvarig stress och det går inte tillbaks igen. Tänkvärt!

Självklart behöver det inte gå så långt att man blir sjuk. Vissa personer kan leva ett stressigt liv utan att ta skada…andra inte. Jag kan inte!

Vad gjorde jag för fel? Enkelt! Jag glömde att känna inåt. Och att hitta den där platsen där jag kunde stilla mina tankar. Att ge mig själv utrymme att få andas och där ingen fick störa.

Har DU en sådan plats?

20160620_104036-1024x449
Detta är min plats

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gäddhäng och putmage…

Vaknade idag (Tacksam)   pink-heart-clipart1.png

images (1)…Stina Wollter.

Denna underbara människa. Och min största hjälte och förebild.

Jag avgudar denna människa. Hon är som en frisk vind i ett annars vindstilla rum. Hennes envishet och stamina att få vara som hon är, trots alla verbala påhopp, är något att verkligen beundra. Stina vägrar att böja sig för dagens kroppsideal. Jag följer hennes Instagramkonto med glädje. Hon får mig att både skratta och gråta. Men mest känner jag kärlek.

ladda ned
Stinas konst

På söndagarna hör man henne också på radion i ett eget program hon har haft i flera år: Söndagarna med Stina Wollter.

Utan att hon vet om det hjälper hon mig att försöka acceptera hela mig. Min kropp som jag alltid tyckt var ful och tjock. Även om jag väger mindre finns det något i mig som inte ser detta. Jag kan stå framför stora spegeln i hallen (händer dock inte ofta) och trots att jag gått ner nästan 10 kilo ser jag en mullig och ful tjej. Snacka om att vara skruvad i huvudet. Men idag vet jag om det!

Jag jobbar på att älska hela mig. Min putande mage som trots allt burit två barn genom nio månader och sedan gett liv till två underbara varelser. Mina bröst som idag har bröstvårtor som pekar mer neråt än uppåt…ha ha ha. Gäddhänget (vad f-n är det för ord) som rör sig frimodigt var gång man rör armen eller pekar ut riktningen för någon förvirrad turist. Hur mycket man än försöker spänna triceps dallrar det lika glatt ändå.

När jag inte lyckas, lyssnar eller läser jag Stinas bidrag till världen och till mänskligheten. Och då slappnar jag av igen…En stund!

Stina är också en duktig konstnär och hennes tavlor berör och rör om. Skulle gärna äga en tavla…

 

images (2)

Saknad…

Vaknade idag (Tacksam) pink-heart-clipart1.png

Man skulle kunna tro att jag försvunnit från jordens yta med min tystnad…men det har jag inte.Vår i kolonin

Min tystnad och frånvaro beror på…ja, egentligen ingenting. Ibland vill man inte, orkar inte, kan inte. Men jag saknar alltid mitt skrivande. För att kunna samla och sortera måste jag skriva ner saker. I min kalender, i datorn, i mobilen, på en papperslapp. Kvittar var, bara det kommer ner. Har blivit mer glömsk med tiden. Måste bero på att jag har levt länge och inte har plats med mer i hjärnan. Kom inte ens ihåg hur jag hittade min blogg…Tack gode gud för Google!

När jag öppnade upp bloggen såg hur många vackra bilder jag samlat på mig och förstod att jag är en glad skit med ett tungt bagage. Bilderna är färgstarka och fulla av kärlek. Jag delar med mig av några av dem finaste.

Vad har hänt i mitt liv? Först tänkte jag: Inte mycket! Sen bläddrade jag igenom mina foto i mobilen och det stämde inte alls. Det har hänt hur mycket som helst. Stora och små saker. Glada och mindre glada saker. Livet, helt enkelt. Jag har övat mig på att flyta med. Som någon klok person sa: ”Vi måste lära oss att släppa årorna och flyta med i stället för att försöka ro mot strömmen”. Kan det ha varit Buddha?


Free download Flower Wallpapers, Beautiful flower wallpapers, Flower wallpaper for apple, flower wallpaper for pc5

 

Jobbat och försökt att klara av mitt tokiga schema på ”Verket”- har nog skrivit om det tidigare. Idag har jag fått ett betydligt lättare schema med fler nattpass och längre ledighet. Jag är glad och nöjd!

Det har också varit en del dramatik med dödsfall och medföljande begravning, akuta sjukdomar och sjukhusbesök.

Just nu sitter jag med en bomullstuss och en massa gult kladd i örat. Har öroninflammation och efter en del turer på sjukhuset fick jag medicin och den är alldeles gul. Tror det går att färga tyger med den. Vem har öroninflammation nu för tiden? Trodde den var utrotat, tillsammans med spanska sjukan och digerdöden!!

Har jag pysslat? Jajemen…MASSOR! Kommer att återkomma till detta. Ville bara skriva idag och visa att jag lever. Om du läser, skriv gärna till mig. Jag lovar att svara…

MASSOR AV KÄRLEK

il_340x270.532736909_eggt (340x270)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag vill jag tänka på det fina i livet

Vaknade idag (väl utsövd)…Tacksam!

Varför fastnar vi på det negativa och glömmer att det alltid finns något vackert och fint i livet…Det går alltid att hitta något positivt att lägga energin på. För varje negativ tanke du tänker föds en annan negativ tanke…Det blir som en spiral och vi blir lätt ett offer. Vad vi inte förstår är att vi kan vända och börja tänka på annat. Helt utan ansträngning egentligen…

Det finns mycket att vara lycklig över…20141207_094117 (640x330)

Att få köra ner näsan i pälsen på en varm och levande hund är fantastiskt…Vilken doft det gömmer sig där. När tilliten är stor och stark och Ester bara slappnar av i min famn och låter mig dra djupa andetag i hennes päls.

Att dricka dagens första kaffe…ur favoritkoppen (varför välja en annan).

Att inte behöva gömma sig eller springa för livet för att granater viner om öronen eller krypskyttar ligger gömda överallt och du inte vet om du ska överleva denna dagen.thumby600_ipanema

Att krypa ner i en mjuk och skön säng…det är något jag tackar för varje dag. Jag älskar min säng!

Att kunna välja bort saker man inte mår bra av…Det får man faktiskt!

Att mötas av leende människor…och kunna le tillbaks

Att ta emot hjälp från någon utan att känna att man måste ge något tillbaka. Jag kan hjälpa nästa gång på samma villkor.

Att ta ställning utan att vara rädd att förlora livet för det…det finns det många som inte kan

Att ha ont i kroppen men kunna lägga sig ner och återhämta sig…eller ta en pilla

Att få vara ensam när man vill…och inte är tvungen

Att lyfta på blicken och titta på stjärnorna…det påminner mig om att allt tar slut en dag men ändå finns kvar.

Att få finnas till…vad är alternativet!

sky_w_strs-5

 

 

 

 

 

 

 

Att försöka ha kontroll.

Vaknade idag (Tacksam!)

Igår var jag och fikade med en ny vän och trots att vi egentligen inte känner varandra flöt samtalet lätt och ledigt. Vi talade samma språk. Det var härligt!

Vi kom att prata om livet. Mitt favoritämne =).20120225_144938 (401x640)

Det blev väldigt tydligt att vi är lika och inte skiljer sig så mycket från andra. Vi är unika men också lika. Det tycker jag är en skön känsla. Vad skulle alternativet vara – att man skiljer sig från mängden och sticker ut hela tiden?

Samtalet flöt runt att försöka ha kontroll över livet och allt vad det innebär. För mig har behovet av att  ha kontroll varit livsviktig. Under många år försökte jag behålla kontrollen och förstod aldrig att det inte gick. Hade alltid en massa strategier klara och var beredd på allt. En otrolig mängd energi gick åt till att hålla ställningarna. Helt galet. Men jag förstod inte bättre…

Efter tiden i terapi fick jag lära mig att det finns ett annat sätt. Symboliken i att ta ett steg tillbaka och vara åskådare blev klar för mig. Och som jag försökte. Att inte lägga mig i, att inte styra upp, att inte hela tiden hjälpa, att inse att det fanns andra som också kunde, att börja säga ”nej” och ”jag vill inte”, att lyssna mer och prata mindre..Puh! Det var inte enkelt. Jag märkte att sakta, sakta lärde jag mig att bara vara och blev med tiden mer avslappnad. Idag har jag mycket lättare för att låta andra ta över och bara vara en i mängden. Tar inte på mig att rädda världen längre. Det är väldigt frigörande.

Jag gjorde ett val! Att förändra mig och hur jag ser på mig själv och hur jag agerar. Inget som kom av sig själv…krävs en del arbete. Men, man kan alltid starta om och ta nya tag…Varje dag! Du kan också, om du vill =)

Om du också försöker ha kontroll (och det tror jag dem flesta gör), ta ett steg tillbaka och se vad som händer…Det är riktigt spännande!tumblr_m04rseV9jq1qd5fxto1_500

 

 

Och livet fortsätter…

Jag vaknade idag (Tacksam)!meditation_poster-rc3b3d0e0ed364c449b64f1079a0e305b_8v8cq_8byvr_512

Detta vackra träd står ute på gräsmattan en bit ifrån mitt hus. Jag ser det varje dag och känner starka känslor för det. Nej, jag är ingen trädkramare…eller inte vad jag vet i alla fall…Har aldrig provat =)

20131011_161247 (640x600)

 

 

 

 

 

Fotot är taget för ett par år sedan…trädet ser likadant ut varje år förutom att det växer sakta och blir större och starkare. Och så är det ju med oss också. Vi förändrar oss sakta med åren och ofta märker vi inte det. Det är först när vi tittar tillbaks som det blir uppenbart. Ibland råkar vi ut för saker som förändrar oss i grunden och skakar om oss men ofta är det bara livet som går förbi.

Trädet ger mig en slags trygghet. Tryggheten ligger i att allt är som det ska och att tiden går sin gilla gång. Kommer på mig själv med att stanna till och stå och titta på trädet och tänka lugna tankar.

Hösten bor just nu i trädet…dessa färger =).

På sommaren brukar jag ta med mig kaffe, en bok, solstolen och en filt och lägga mig under trädet. Det är ett bra sommarträd. Det ger skugga om man vill och jag kan binda fast EsterFisen. Tror inte att trädet…kom precis fram till att det naturligtvis måste heta Trädet…med stor bokstav…misstycker att jag binder en rem runt henne…Självklart är det en hon!

Varför denna tankeslinga. Jo, jag tänker ofta att i stället för att jaga det stora i livet är det det lilla som räknas. Trädet i sig är stort men i världen är det litet. Människor har så många val som kan göras och jag tror det skapar en oro och en ångest för oss. Vi måste lära oss stanna upp ibland och sitta under ett träd och lukta på blommorna…Eller läsa en bok och dricka en kopp kaffe. Och bara vara…Så enkelt men ack så svårt!pink-heart-clipart1.png

 

 

 

Att känna känslor…

Hur ofta är du tillfreds med ditt liv?

Allt funkar – inget skaver. Livet bara är. Finns inget att oroa sig över eller vara rädd för…il_340x270.532736909_eggt (340x270)

Inga tankar som rullar runt och runt och som inte går att släppa. Ältas om och om igen inne i ditt huvud. Jag läste någonstans att vi tänker cirka sextio tusen(!) tankar varje dag och 95% av dessa har vi redan tänkt flera gånger. Vilket slöseri med tid och energi. Och inte blir vi klokare av det heller.

Och hur ofta stannar du upp och bara andas?

 

Jag tänker att vi borde skratta mer åt livet.

Om man kunde skratta eländet rakt upp i ansiktet då skulle saker inte vara lika jobbiga.

Eller har jag fel? Hur tänker du?smile-hi

Den senaste tiden har jag lagt märke till att jag inte går igång lika mycket som innan. Jag blir glad, ledsen, rädd, ångestfylld, full av skratt, irriterad och en massa andra känslor också. Men, på något sätt studerar jag bara känslan och förhåller mig och det tror jag är anledningen till att mina känslor inte blir riktigt så stora längre.

Minns att min psykolog pratade mycket om att jag skulle ta fram känslan, studera den en stund och sen stoppa tillbaks den igen. Alla känslor skulle få finnas. I mitt fall kunde jag bli glad och ledsen…Det var allt! Fick i uppdrag att skriva ner alla känslor jag kunde komma på…Glad och ledsen! Han pressade mig och efter en stund kom jag på rädd. Och inget mer. Såja, då var vi väl klara, tyckte jag. Han bara satt där med armarna i kors med sin hökblick…Nähä, inte det. Suck!

Försökte igen. Att det kunde vara så svårt. Självklart handlar det om rädslor. Nu vet jag att jag är skiträdd…alltså jag menar, riktigt rädd för viss rädslor. Som till exempel ilska. Men det gör ingenting. Idag förstår jag varför och det räcker för mig. Jag behöver ju inte bli förbannad. Det är ju ingen känsla man strävar efter…Inte jag i alla fall.

Som med allt annat blir saker man tittar på inte så farliga. Det får inte växa till sig och ta över…Det är när hjärnan får för stor plats som saker växer en över huvudet och känslorna blir starka och farliga. Vi har ju känslor för att dom ska kännas och en kropp som kan känna.

Som Louise L Hay säger: ”All is well.”

Det citatet tycker jag mycket om – det ger mig perspektiv. För det mesta är det ju faktiskt bra, eller hur…dir6eA5i9

 

 

 

Livet eller döden…

Träffade en fin tjej igår och vi hade en diskussion om livet och vad man måste gå igenom för att på något sätt komma ut på andra sidan och förhoppningsfullt känna att man kunnat landa. Sen är det väl egentligen bara en fråga om vad man landar i och hur man upplever det.

Hon har gått igenom en skilsmässa och har stora barn och precis som jag, ska hon nu försöka finna sig själv. För mig har det verkligen varit en märklig resa…med många upp och nergångar. Är jag framme – knappast. Livet är ett enda långt lärande…Är det det, som är meningen med livet?

Det är många gånger jag har sprungit genom livet utan att kunnat stanna upp och ”lukta på blommorna”. Tänk så många blommor jag missat. Idag är jag ganska bra på att stanna. Och jag kan också acceptera att saker får ta sin tid.pink-flower(3)

Hela sommaren har jag varit med mig själv och övat på att bara vara och det har varit otroligt bra för mig. Är väldigt nöjd med det men jag när också en rädsla att jag inte ska klara av att stanna där när jag väl börjar jobba igen. Verkligen en utmaning att ta tag i.

Jag tänker att vi ofta gör livet för stort. Det ska hända mycket hela tiden och vi är aldrig nöjda. Det finns många val och möjligheter idag som inte fanns förr. Livet blir en kamp. Vad består den kampen i?

Många frågor =)…få svar!

När jag gick i terapi fick jag i uppdrag att skaffa mig en kalender med ett veckouppslag i stället för den jag hade som hade två dagar på varje uppslag. Först fattade jag inte varför men det blev ganska snart tydligt vad han ville. Fick i uppdrag att gå hem och föra över allt i min nya kalender och när jag var klar blev jag väldigt ledsen och trött. Det fanns något bokat nästan varje dag – både roliga och tråkiga saker – och jag började förstå att det fanns en anledning varför jag var helt slutkörd. Med facit i hand (min nya kalender!) var det lätt att se hur jag hoppade runt överallt och min energi dränerades allt eftersom vecka gick. Till min stora sorg fick jag börja stryka bort saker…även det som var roligt. När jag klagade hos min psykolog på detta tittade han på mig en lång stund och sa sen: ”Du har två val! Fortsätt som nu och gå under eller börja ta hand om dig själv. Det är ditt val – Livet eller Döden!”

Wow…det blev verkligen ett uppvaknande för mig. Ibland måste man få en rejäl käftsmäll för att vakna…death

Har också förstått att när man har stressat länge och inte tagit hand om sig själv tar kroppen stryk. I mitt fall tappar jag fort koncentrationen, hör dåligt och blir fort trött. Och det, tillsammans med fibromyalgin, blir en kamp i sig som jag måste förhålla mig till…Dagligen!