Kärleken finns i alla former…

Vaknade idag (Tacksam!) dir6eA5i9

Idag tänker jag på kärleken.

Kärleken är fantastisk. Den kommer i alla former.

  • Moderns kärlek för sitt barn
  • En mans kärlek till sin kvinna
  • Kärleken mellan vänner
  • Hundens kärlek till sin matteimages (1)
  • Människas kärlek för sitt land
  • Kärleken till sig själv

Den bara händer! Kärleken går inte att styra. Den är evig. Och stark. Vi överlever inte utan den.

Kärleken finns överallt. Den kan vara skrämmande, oroande, stärkande, fantastisk, sorglig, vacker, underbar, farlig, komplicerad.

Ibland säger den allt och är självklar – ibland är den otroligt förvirrande. Ibland gör den jävligt ont.

Ibland överraskar den dig. Där du minst förväntar dig att finna den – där är den.

Jag tror att man alltid kan välja kärleken. Vad vore alternativet?


images
 Vad du än gör – sluta aldrig tro att kärleken finns.

 

Gäddhäng och putmage…

Vaknade idag (Tacksam)   pink-heart-clipart1.png

images (1)…Stina Wollter.

Denna underbara människa. Och min största hjälte och förebild.

Jag avgudar denna människa. Hon är som en frisk vind i ett annars vindstilla rum. Hennes envishet och stamina att få vara som hon är, trots alla verbala påhopp, är något att verkligen beundra. Stina vägrar att böja sig för dagens kroppsideal. Jag följer hennes Instagramkonto med glädje. Hon får mig att både skratta och gråta. Men mest känner jag kärlek.

ladda ned
Stinas konst

På söndagarna hör man henne också på radion i ett eget program hon har haft i flera år: Söndagarna med Stina Wollter.

Utan att hon vet om det hjälper hon mig att försöka acceptera hela mig. Min kropp som jag alltid tyckt var ful och tjock. Även om jag väger mindre finns det något i mig som inte ser detta. Jag kan stå framför stora spegeln i hallen (händer dock inte ofta) och trots att jag gått ner nästan 10 kilo ser jag en mullig och ful tjej. Snacka om att vara skruvad i huvudet. Men idag vet jag om det!

Jag jobbar på att älska hela mig. Min putande mage som trots allt burit två barn genom nio månader och sedan gett liv till två underbara varelser. Mina bröst som idag har bröstvårtor som pekar mer neråt än uppåt…ha ha ha. Gäddhänget (vad f-n är det för ord) som rör sig frimodigt var gång man rör armen eller pekar ut riktningen för någon förvirrad turist. Hur mycket man än försöker spänna triceps dallrar det lika glatt ändå.

När jag inte lyckas, lyssnar eller läser jag Stinas bidrag till världen och till mänskligheten. Och då slappnar jag av igen…En stund!

Stina är också en duktig konstnär och hennes tavlor berör och rör om. Skulle gärna äga en tavla…

 

images (2)

Saknad…

Vaknade idag (Tacksam) pink-heart-clipart1.png

Man skulle kunna tro att jag försvunnit från jordens yta med min tystnad…men det har jag inte.Vår i kolonin

Min tystnad och frånvaro beror på…ja, egentligen ingenting. Ibland vill man inte, orkar inte, kan inte. Men jag saknar alltid mitt skrivande. För att kunna samla och sortera måste jag skriva ner saker. I min kalender, i datorn, i mobilen, på en papperslapp. Kvittar var, bara det kommer ner. Har blivit mer glömsk med tiden. Måste bero på att jag har levt länge och inte har plats med mer i hjärnan. Kom inte ens ihåg hur jag hittade min blogg…Tack gode gud för Google!

När jag öppnade upp bloggen såg hur många vackra bilder jag samlat på mig och förstod att jag är en glad skit med ett tungt bagage. Bilderna är färgstarka och fulla av kärlek. Jag delar med mig av några av dem finaste.

Vad har hänt i mitt liv? Först tänkte jag: Inte mycket! Sen bläddrade jag igenom mina foto i mobilen och det stämde inte alls. Det har hänt hur mycket som helst. Stora och små saker. Glada och mindre glada saker. Livet, helt enkelt. Jag har övat mig på att flyta med. Som någon klok person sa: ”Vi måste lära oss att släppa årorna och flyta med i stället för att försöka ro mot strömmen”. Kan det ha varit Buddha?


Free download Flower Wallpapers, Beautiful flower wallpapers, Flower wallpaper for apple, flower wallpaper for pc5

 

Jobbat och försökt att klara av mitt tokiga schema på ”Verket”- har nog skrivit om det tidigare. Idag har jag fått ett betydligt lättare schema med fler nattpass och längre ledighet. Jag är glad och nöjd!

Det har också varit en del dramatik med dödsfall och medföljande begravning, akuta sjukdomar och sjukhusbesök.

Just nu sitter jag med en bomullstuss och en massa gult kladd i örat. Har öroninflammation och efter en del turer på sjukhuset fick jag medicin och den är alldeles gul. Tror det går att färga tyger med den. Vem har öroninflammation nu för tiden? Trodde den var utrotat, tillsammans med spanska sjukan och digerdöden!!

Har jag pysslat? Jajemen…MASSOR! Kommer att återkomma till detta. Ville bara skriva idag och visa att jag lever. Om du läser, skriv gärna till mig. Jag lovar att svara…

MASSOR AV KÄRLEK

il_340x270.532736909_eggt (340x270)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är verkligen rädd!

Vaknade idag (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Jag hatar att vara rädd. Det är en känsla som tär på mig. Den är svårt att hantera. Nervositet kan jag andas bort, oro kan jag också leva med. Men rädslan…den gnager och biter på djupet. Ibland vet jag inte vad jag är rädd för…har bara en allmän känsla av att en katastrof närmar sig. Det har jag lärt mig handlar ofta om att jag tror mig vara på väg att förlora kontrollen…den där kontrollen, du vet…den som man inbillar sig att man har…=)

Jag är verkligen rädd idag. Rädd för att vi är på väg rakt in i ett tredje världskrig. Världen är helt galen och ingen verkar veta hur man ska lösa saker längre. Människor är på flykt, krig rasar, galningar dödar i någon religions namn, folk dör ute på haven, konsertbesökare blir nerskjutna…Det är bara för mycket!xcgKn5Mzi

Å ena sidan manas vi att känna och tro på att kärleken vinner över hatet. Å andra sidan skall vi möta hatet med ännu fler vapen och ännu fler människor ska sätta livet till. Trots att jag sitter här i min trygga del av världen är jag rädd. Det är ju helt galet.

Jag förstår inte hur vi ska kunna leva under det här trycket…Hatet flödar på nätet och det är svårt att förhålla sig. Vet du hur man gör? Jag vet inte! Vill bara skrika…

Jag letar alltid efter hopp och min nya idol och förebild är Malmöbon Siavosh Derakthi…Hittade det här klippet från hans senaste intervju på TV4…Jag älskar hans sista kommentar på finaste dialekten: ”Nånting annat?”:

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/hatet-i-samh%C3%A4llet-v%C3%A4xer-nu-m%C3%A5ste-vi-bevisa-att-vi-st%C3%A5r-sida-vid-sida-3222972

 

Ta dig själv på allvar!

Vaknade idag eller snarare ikväll (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Vid något tillfälle – tror det var när jag gick en smärtkurs – satt vi ett gäng och pratade om hur man hanterar sina sjukdomar och smärtorna. Det var många som hade kloka idéer, en del praktiska råd och andra menade att det satt i huvudet och det handlade om hur man upplever smärtan. Det var speciellt en kvinna som reagerade starka när jag sa: ”För att kunna hantera smärtorna måste man ta sig själv på största allvar.”free-autumn-leaves-background

Kvinnan tittade på mig och fnös och menade att jag hade fel. Då skulle man ju gå ner sig helt om man hela tiden håller på att känna efter och aldrig kunna skratta åt eländet. Men det var inte alls det jag menade…

Jag håller fast vid att man måste ta sig själv och sitt mående på allvar. Att känna efter ordentligt hur man mår och sedan förhålla sig till detta och planera dagen efter det, anser jag är det bästa för en. Att inte lyssna på andra hur man borde må och hur man borde bete och känna sig…Det är helt förödande. Jag menar att för att kunna leva med sin sjukdom eller kroniska smärta är det viktigt att se till att man har det så bra som möjligt och då måste man lyssna inåt för att känna efter. På samma sätt som jag skulle kolla av hur mina nära och kära mår och sen se till att göra det som är bäst för dom enligt deras önskemål…Det är att ta på allvar!

Att lyssna på sin inre röst är lätt…och svårt. Svårt för att man kanske inte litar på den. Man har kanske aldrig fått lov att lyssna. Det handlar ofta om mig och mina behov och är man uppvuxen, som jag är, i en miljö där man inte gråter eller gnäller då biter man fan ihop. Eller om man gråter, får höra att man är känslig. Som om det är något fult. Det kan ju också hända att man får höra: ”Det går över när du gifter dig!” Är det något du känner igen kanske…

Är du medveten om dina automatiska tankar? Dina så kallade ”Sanningar”. Hör du dem långt bak i huvudet? Dem är ofta inte sanna…bara hittepå! Men ack, så stark röst dem har. Vi styrs mycket av våra automatiska tankar. Lyssna inåt och se om du hör dem…

En del av vårt arv sitter i ryggraden – den berömda ryggsäcken som hänger där och dinglar – men det betyder inte att vi inte kan ändra på det om vi vill. Vem har sagt att just du ska bära den ryggsäcken…Kasta bort den…köp en ny och fyll den med andra saker…

Börja rensa ut alla dina medärvda föreställningar och släng bort dem som inte passar i ditt liv längre. Det är väldigt livgivande och förlösande…

Tänk på den du älskar mest och hur du behandlar den…behandlar du dig själv så…Inte??

Kanske dags nu!

beautiful-wallpaper-hd-love-heart-free-download

Nya vänner

Vaknade idag (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Under de senaste veckorna har jag träffar många underbart fina människor. Flera av min nya kollegor har blivit mina vänner och det är jag glad för. Och jag har fått många vackra kommentarer, både om mig som person och mina tatueringar…från olika håll. Det är minsann inget jag tar för givet. Dem som känner mig vet att jag inte har ett stort ego…Är nästan alltid osäker på om jag duger och att då bli kärleksbombad blir liksom extra fint då…Sen ska jag bara ta det till mig, men det är en helt annan historia…

Plötsligt känns det enkelt att ge det där lilla extra eftersom alla gör likadant. Vi hjälper alla varandra och på jobbet är det ”Vi” och inte ”Jag”. Enda uppe ifrån ledningen och det har jag aldrig varit med om. Om någon har gjort fel träffas alla och går igenom rutinerna. Man pekar aldrig ut någon…

Idag vill jag också skicka med er denna underbara dikt…Den väcker en hel del tankar, tycker jag…

autumn-wallpapers

INVANDRARNA (Bosse Parnevik 1992)

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen

Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar
Mest är dom snälla, andra är skurkar
En del är ärliga, andra skumma
en del är genier, andra dumma

Mest är dom fredliga, andra vill slåss
med andra ord: Så lika oss!
Med fel och brister, tuffa och mjuka
fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier
som köper sin bruna färg i solarier
Vissa är svarta, andra gula
vissa är vackra, andra fula.

Men fast dom ibland av annan färg è
är dom precis som vi i Sverige
och när dom vill jobba här är tacket
”ni får inte jobba än för facket”

En del är båtfolk från Vietnam
som inte kan sjunga ” we shall overcome”
och inte kan ”rulla di rulla ” som vi
och dom blir sällan fulla som vi
en del är mer judar än vi
en del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet i stället för bråket
det enda vi svenskar kan bättre är språket
Det sägs att vi stammar från Adam & Eva
Som inte var svenskar – men ja må dom leva!

När man behöver någon…

I hela mitt liv har jag alltid trott att jag måste klara mig själv och att ensam är stark…Jag hade fel! Idag vet jag bättre.

Tidigt tog jag på mig att hjälpa och stötta världens alla behövande utan att förstå att för att hjälpa någon annan måste man ta hand om sig själv först. Jag upplever mig själv som intelligent, men när jag för några år sedan fick frågan av psykologen vad jag skulle göra om jag och mitt barn sitter i ett flygplan och trycket faller i kabinen och syrgasmaskerna faller ner, satt jag bara och tittade på honom – kände att det var en test – och sen sa jag: ”Jag sätter masken på barnet först och sen på mig själv – självklart (den var ju enkel!).” Nu i efterhand kan inte för mitt liv förstå att jag inte visste bättre…

Det har tagit mig nästan hela livet att inse att jag har folk omkring mig som vill och kan hjälpa mig. Att det bara är att fråga…(den är ju också enkel, eller…). Vad är det som gör att vi människor inte ber om hjälp, att vi tror att man skulle få ett nej! Skulle jag säga nej om någon fråga om hjälp…Självklart inte. untitled (640x480)

Idag vet jag att det alltid finns någon där när jag behöver hjälp och det är verkligen något att vara tacksam för. Är omgiven av massor av kärlek och fina människor.

Det finns alltid hos mig en stor rädsla att förlora dem jag älskar och det har gjort att jag är försiktig. Jag lever ensam på grund av just denna rädsla. Att ha barn är underbart men också skrämmande. Ibland kryper känslan på mig att jag kan förlora någon av dem och då slutar jag andas en stund och får ta till alla knep jag har lärt mig att få tillbaka mitt lugn igen. Att leva för stunden och den kärlek man har i livet är det bästa men också det svåraste.

Mitt hjärta har också sakta öppnats upp och börjat kunna ta emot kärleken – trots rädslan. Min pappa säger att han blivit mjukare med åren och det är väl så det är. Man blir en riktig mjukis med åldern…och det är väl inte så dumt…

 pink-teddy-bear-with-purple-bow-Download-Royalty-free-Vector-File-EPS-46585

Är ensam stark…?

Jag har varit singel i flera år nu. Det är första gången i mitt långa liv som jag har valt att vara ensam. Ensam är ett ord som jag tycker om…för mig är det inget negativt att vara ensam men självklart finns det en saknad…Saknaden i att dela livet med någon. Jag tror inte vi är gjorda att vara ensamma.

Jag har gjort mina tappra försök på några av alla dejtingsidor men ger hela tiden upp. Orkar inte med alla dessa märkliga människor man stöter på…Och hur stor är chansen att man hittar rätt…

beautiful_nature_screensaver-456059-1305870207Häromdagen tittade jag på ett av avsnitten av ”Landgång”…Anne besökte ett äldreboende på Tjörn. Det var ett vackert program men också sorligt. Många av dem äldre hade förlorat sina älskade och var ensamma kvar. Det är mycket sorg i det. Och en otrolig längtan efter den saknade personen. Undrar vad det gör med en människa. Kan man leva ett närvarande liv om man hela tiden saknar någon…

Hoppet att hitta den där personen…personen med stort P…det hoppet har jag tappat för längesedan. I mig finns en rädsla att jag träffar rätt och att jag sen mister igen. Jag har förlorat många, alldeles för många, människor i mitt liv. Att förlora gör ont och man blir rädd och försiktig. För försiktig, tror jag. Det är klart mycket lättare att vara själv…man riskerar ju ingenting.

alone-free-wallpaper-downloadÄr ensam då stark? Ibland – men ofta inte. Vi behöver varandra.

Det finns inte många personer jag litar helt och fullt på. Kanske inte ens mig själv. Har ju fått lära mig att även jag är svag och kan bli knockad till marken…och inte orkat resa mig igen. Jag fick hjälp…eller kanske snarare…Jag bad om hjälp! Och det var också skrämmande. Att plötsligt komma på att man inte alls är så stark som man tror…Det skakade min grund.

tree_alone-wide (640x400)Mår jag då dåligt av att vara ensam. Nej, det gör jag inte. Efter många år utan ett förhållande skapar man sig härliga vanor som ingen behöver bry sig om. Allt från att ta otroligt lång tid på sig att göra sig i ordning för att gå i säng till att ligga och dra sig på morgonen, laga och äta frukost precis när man vill, planera sin dag helt efter eget huvud. Det finns många fördelar med att vara själv…

Om det är självvalt, vill säga…Annars är det skit!!

 

Lugn och ro…

Jag vaknade idag med ett underbart lugnt sinne…Och kom att tänka på hur det var förr. Hur mina tankar kunde fara runt som i ett pingpongspel…Ångesten kunde riva och slita i kroppen…utan att jag förstod vad som hände.

Free%20Vector%20Tortoise%20Scared246

Gick omkring med ångest och oro i magen i många år och det blev en vana. Att alltid ha fjärilar i magen och en konstant beredskap för vad som eventuellt kunde komma…DET tar energi.

Kan inte komma ihåg överhuvudtaget att jag hade lugn och ro någonsin. Visste inte att det kunde vara annorlunda. Jag blir uppriktigt glad när jag läser om det som skrivs i tidningar, bloggar, Facebook, om vår psykiska ohälsa…Att man tar fram detta förbjudna och gömda ämne och lägger upp det på bordet. Med tanke på hur många som lider av (inte fan njuter vi) just detta, är det på tiden att man pratar om det. Jag upplever att våra unga idag är så mycket modigare och mer öppna om sitt dåliga mående, än jag var i ung ålder. Mitt hjärta blir varmt!

Idag, efter många timmars terapi och med hjälp av väl anpassad medicin, är jag så gott som fri från ångesten och känslan av att himlen ska ramla ner. Rätt skönt kan jag säga…Och det viktigaste av allt är att jag lärt mig att jag duger ändå. Är ändå samma…

  • unika
  • hjärtevarma
  • känsliga
  • lättrörda
  • osäkra
  • glada
  • ledsna
  • spralliga
  • underbara Tamara 

Bara lite mer riktig och sann…

zenstones