Ta dig själv på allvar!

Vaknade idag eller snarare ikväll (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Vid något tillfälle – tror det var när jag gick en smärtkurs – satt vi ett gäng och pratade om hur man hanterar sina sjukdomar och smärtorna. Det var många som hade kloka idéer, en del praktiska råd och andra menade att det satt i huvudet och det handlade om hur man upplever smärtan. Det var speciellt en kvinna som reagerade starka när jag sa: ”För att kunna hantera smärtorna måste man ta sig själv på största allvar.”free-autumn-leaves-background

Kvinnan tittade på mig och fnös och menade att jag hade fel. Då skulle man ju gå ner sig helt om man hela tiden håller på att känna efter och aldrig kunna skratta åt eländet. Men det var inte alls det jag menade…

Jag håller fast vid att man måste ta sig själv och sitt mående på allvar. Att känna efter ordentligt hur man mår och sedan förhålla sig till detta och planera dagen efter det, anser jag är det bästa för en. Att inte lyssna på andra hur man borde må och hur man borde bete och känna sig…Det är helt förödande. Jag menar att för att kunna leva med sin sjukdom eller kroniska smärta är det viktigt att se till att man har det så bra som möjligt och då måste man lyssna inåt för att känna efter. På samma sätt som jag skulle kolla av hur mina nära och kära mår och sen se till att göra det som är bäst för dom enligt deras önskemål…Det är att ta på allvar!

Att lyssna på sin inre röst är lätt…och svårt. Svårt för att man kanske inte litar på den. Man har kanske aldrig fått lov att lyssna. Det handlar ofta om mig och mina behov och är man uppvuxen, som jag är, i en miljö där man inte gråter eller gnäller då biter man fan ihop. Eller om man gråter, får höra att man är känslig. Som om det är något fult. Det kan ju också hända att man får höra: ”Det går över när du gifter dig!” Är det något du känner igen kanske…

Är du medveten om dina automatiska tankar? Dina så kallade ”Sanningar”. Hör du dem långt bak i huvudet? Dem är ofta inte sanna…bara hittepå! Men ack, så stark röst dem har. Vi styrs mycket av våra automatiska tankar. Lyssna inåt och se om du hör dem…

En del av vårt arv sitter i ryggraden – den berömda ryggsäcken som hänger där och dinglar – men det betyder inte att vi inte kan ändra på det om vi vill. Vem har sagt att just du ska bära den ryggsäcken…Kasta bort den…köp en ny och fyll den med andra saker…

Börja rensa ut alla dina medärvda föreställningar och släng bort dem som inte passar i ditt liv längre. Det är väldigt livgivande och förlösande…

Tänk på den du älskar mest och hur du behandlar den…behandlar du dig själv så…Inte??

Kanske dags nu!

beautiful-wallpaper-hd-love-heart-free-download

Snurra min jord…

Vaknade idag (Tacksam!)red-autumn-leaves-background (640x400)

Jag har nu jobbat mina första två nätter…

Att arbeta på natten gör att man upptäcker att livet pågår dygnet runt. Kan man tycka att jag skulle fatta det ändå…och det är klart att jag gör men det är något annat att se det med egna ögon. Efter att ha jobbat dagtid så gott som hela livet är det en underlig erfarenhet att träffa människor mitt i natten som skall tas om hand. Och att sitta vid en dator och registrera – precis som en vanlig dag – känns också märkligt. Jag gillar det! Det är lugnare och lite mer fridfullt även om det pågår aktiviteter runt om. Ibland måste mina kollegor påminna oss om att det faktiskt är mitt i natten. Vi sitter och äter ”lunch” vid tvåtiden och när vi tittar ut genom fönstret är det bara mörkt. Man märker inte vilken tid på dygnet det är.

Till min förvåning blir jag inte alls trött under natten – jag jobbar ändå drygt tio timmar – ingen svacka. Framemot morgontimmarna börjar det bli lite trögt och långsamt i huvudet men det är det enda jag känner av.

Sen är det det här med sömnen…Det är en helt annan historia!

Jag har lärt mig att man måste äta också…Hrm…Båda morgnarna efter jobbet har jag bara lagt mig och det funkade inte så bra. Vaknade sent på eftermiddagen och var helt skakig. Igår, när jag vaknat vid tvåtiden, kände jag mig helt undernärd och behovet av socker var märkbart. Fick slänga i mig ett par mackor – inte smart – och klä om och iväg till yogan. Inte så smart det heller! Går inte att ha yoga efter att ha jobbat natt, sovit lite och ätit dåligt. Ja, ja…man lär sig. Men i alla fall…Jag är väldigt nöjd med min prestation och erfarenheter…

Nu ska det vilas och njutas av ledigheten!

 

 

Jag är också extra lycklig för att Adele äntligen kommit ut med en ny låt och nytt album är på väg. Här kommer hennes låt…mycket fin. Lyssna och njut…

 

 

 

 

När man behöver någon…

I hela mitt liv har jag alltid trott att jag måste klara mig själv och att ensam är stark…Jag hade fel! Idag vet jag bättre.

Tidigt tog jag på mig att hjälpa och stötta världens alla behövande utan att förstå att för att hjälpa någon annan måste man ta hand om sig själv först. Jag upplever mig själv som intelligent, men när jag för några år sedan fick frågan av psykologen vad jag skulle göra om jag och mitt barn sitter i ett flygplan och trycket faller i kabinen och syrgasmaskerna faller ner, satt jag bara och tittade på honom – kände att det var en test – och sen sa jag: ”Jag sätter masken på barnet först och sen på mig själv – självklart (den var ju enkel!).” Nu i efterhand kan inte för mitt liv förstå att jag inte visste bättre…

Det har tagit mig nästan hela livet att inse att jag har folk omkring mig som vill och kan hjälpa mig. Att det bara är att fråga…(den är ju också enkel, eller…). Vad är det som gör att vi människor inte ber om hjälp, att vi tror att man skulle få ett nej! Skulle jag säga nej om någon fråga om hjälp…Självklart inte. untitled (640x480)

Idag vet jag att det alltid finns någon där när jag behöver hjälp och det är verkligen något att vara tacksam för. Är omgiven av massor av kärlek och fina människor.

Det finns alltid hos mig en stor rädsla att förlora dem jag älskar och det har gjort att jag är försiktig. Jag lever ensam på grund av just denna rädsla. Att ha barn är underbart men också skrämmande. Ibland kryper känslan på mig att jag kan förlora någon av dem och då slutar jag andas en stund och får ta till alla knep jag har lärt mig att få tillbaka mitt lugn igen. Att leva för stunden och den kärlek man har i livet är det bästa men också det svåraste.

Mitt hjärta har också sakta öppnats upp och börjat kunna ta emot kärleken – trots rädslan. Min pappa säger att han blivit mjukare med åren och det är väl så det är. Man blir en riktig mjukis med åldern…och det är väl inte så dumt…

 pink-teddy-bear-with-purple-bow-Download-Royalty-free-Vector-File-EPS-46585