Och livet fortsätter…

Jag vaknade idag (Tacksam)!meditation_poster-rc3b3d0e0ed364c449b64f1079a0e305b_8v8cq_8byvr_512

Detta vackra träd står ute på gräsmattan en bit ifrån mitt hus. Jag ser det varje dag och känner starka känslor för det. Nej, jag är ingen trädkramare…eller inte vad jag vet i alla fall…Har aldrig provat =)

20131011_161247 (640x600)

 

 

 

 

 

Fotot är taget för ett par år sedan…trädet ser likadant ut varje år förutom att det växer sakta och blir större och starkare. Och så är det ju med oss också. Vi förändrar oss sakta med åren och ofta märker vi inte det. Det är först när vi tittar tillbaks som det blir uppenbart. Ibland råkar vi ut för saker som förändrar oss i grunden och skakar om oss men ofta är det bara livet som går förbi.

Trädet ger mig en slags trygghet. Tryggheten ligger i att allt är som det ska och att tiden går sin gilla gång. Kommer på mig själv med att stanna till och stå och titta på trädet och tänka lugna tankar.

Hösten bor just nu i trädet…dessa färger =).

På sommaren brukar jag ta med mig kaffe, en bok, solstolen och en filt och lägga mig under trädet. Det är ett bra sommarträd. Det ger skugga om man vill och jag kan binda fast EsterFisen. Tror inte att trädet…kom precis fram till att det naturligtvis måste heta Trädet…med stor bokstav…misstycker att jag binder en rem runt henne…Självklart är det en hon!

Varför denna tankeslinga. Jo, jag tänker ofta att i stället för att jaga det stora i livet är det det lilla som räknas. Trädet i sig är stort men i världen är det litet. Människor har så många val som kan göras och jag tror det skapar en oro och en ångest för oss. Vi måste lära oss stanna upp ibland och sitta under ett träd och lukta på blommorna…Eller läsa en bok och dricka en kopp kaffe. Och bara vara…Så enkelt men ack så svårt!pink-heart-clipart1.png

 

 

 

En omtumlande vecka.

Vaknade idag (tacksam!).1576_zen-meditation-wallpaper-03

Första natten på en dryg vecka som jag kunnat sova ordentligt. Veckans som gått har varit riktigt omtumlande…på ett bra sätt.

Har nu jobbat på Migrationsverket en vecka och känner mig redan hemma. Det har jag faktiskt inte varit med om tidigare. Vi var många som började samtidigt och ändå klarade personalen av att ta hand om oss på en fint sätt. Ingen tvekan om att det är en bra arbetsplats och jag hoppas innerligt att jag får stanna efter januari.

Självklart kommer jag inte skriva om vardagen på min arbetsplats – sekretessen är stark – men mina känslor kommer jag att skriva om. Har fått en helt annan förståelse för människors liv i krigshärjade länder. Det gör verkligen ont i en. Samtidigt känner jag att jag gör nytta. Det var väldigt, väldigt längesedan jag kände att jag var på rätt plats och kände mig tillfreds med mina sysslor. Jag njuter och jag kommer fortsätta njuta även när jobbet blir vardag =)

När jag vaknade i förmiddags med Ester <3 (eller Fisen som är hennes nya namn…tihi) tätt intill min mage, djupt sovande, hade  min tacksamhet inga gränser. Jag låg kvar en stund i sängvärmen, kliade Fisen på magen och bara slappnade av. Hade absolut ingen brådska. Mycket skön känsla.20141207_094117 (640x330)

Min kropp är stark och frisk, mitt sinne är lite slött men jag är full av glädje.

Vad mer kan man önska sig…