Att hitta lugnet…

Vaknade idag (Tacksam) dir6eA5i9

Jag tycker inte om att använda ordet Måste men ibland måste man faktiskt stanna upp. Och det kan man bara göra själv. Men, för att kunna stanna upp måste man förstå att man behöver göra det. Det är inget självklart för oss idag. Vi lever i en snabb värld, allt går i en rasande fart. Att alltid vara tillgänglig och uppkopplad har blivit något helt normalt för många. Framför allt för den yngre generationen.

För mig är detta inte ett normalt tillstånd. Jag är rädd för att det får förödande konsekvenser. Det kommer bara att ta en tid innan det visar sig. Efter att själv ha drabbats av en utmattningsdepression – med allt vad det förde med sig – vet jag idag hur otroligt viktigt det är att man stannar upp och andas. Börja känna efter hur du mår och ta dig själv på största allvar. Med det menar jag att om du känner dig ovanligt trött, nedstämd, lättirriterad eller något annat som inte stämmer med vem du brukar vara…STOPP! Stanna och börja känna efter inåt. Låt inte tiden springa iväg och tryck inte detta framför dig. Reagera och gör något direkt…

Själv tappade jag livslusten. När jag plötsligt upptäckte att jag inte log och skrattade längre, då blev jag riktigt rädd. Min koncentration var också försämrad. Hade svårt att komma ihåg de allra minsta saker. Det har jag fortfarande. Tog mycket kraft att försöka hålla fokus. Hjärnan kan drabbas av skador av långvarig stress och det går inte tillbaks igen. Tänkvärt!

Självklart behöver det inte gå så långt att man blir sjuk. Vissa personer kan leva ett stressigt liv utan att ta skada…andra inte. Jag kan inte!

Vad gjorde jag för fel? Enkelt! Jag glömde att känna inåt. Och att hitta den där platsen där jag kunde stilla mina tankar. Att ge mig själv utrymme att få andas och där ingen fick störa.

Har DU en sådan plats?

20160620_104036-1024x449
Detta är min plats

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Yoga = kärlek

Jag sitter här och känner yogan som alltid stannar kvar i kroppen en stund till efter att passet är över. Ibland flera timmar.

Det är både en fysisk och en psykisk känsla. En mjuk känsla som ligger som ett lock över all stress. Varje gång jag haft pass slås jag av samma sak – jag är så otroligt tacksam för att jag har yogan i mitt liv. Utan den hade jag varit riktigt vilsen och min kropp hade varit mer ledbruten. Ibland tror jag att yogan räddat mitt liv.

För mig är det självklart att yogan hjälpt mig många gånger…

När jag fick veta att jag har fibromyalgi – då fick yogan på benen igen.om

När jag opererat min axel – då gav yogan mig tillbaka rörligheten igen.

När jag fick min utmattningsdepression – då lärde yogan mig att andas igen.

När jag blev yogalärare – då lärde yogan mig att lita och tro på mig själv igen.

Yogan är aldrig ansträngande eller ett stort måste…det är ren kärlek!

Ibland tänker jag att om alla fick lära sig yoga tidigt skulle vi leva i en helt annan värld.

När jag tittar på mina tatueringar inser jag en sak…Jag har vetat länge att yogan är viktig för mig. De senaste sex tatueringarna har någon form av yogisk symbol.

Namaste Om Shanti Om