Kärleken finns i alla former…

Vaknade idag (Tacksam!) dir6eA5i9

Idag tänker jag på kärleken.

Kärleken är fantastisk. Den kommer i alla former.

  • Moderns kärlek för sitt barn
  • En mans kärlek till sin kvinna
  • Kärleken mellan vänner
  • Hundens kärlek till sin matteimages (1)
  • Människas kärlek för sitt land
  • Kärleken till sig själv

Den bara händer! Kärleken går inte att styra. Den är evig. Och stark. Vi överlever inte utan den.

Kärleken finns överallt. Den kan vara skrämmande, oroande, stärkande, fantastisk, sorglig, vacker, underbar, farlig, komplicerad.

Ibland säger den allt och är självklar – ibland är den otroligt förvirrande. Ibland gör den jävligt ont.

Ibland överraskar den dig. Där du minst förväntar dig att finna den – där är den.

Jag tror att man alltid kan välja kärleken. Vad vore alternativet?


images
 Vad du än gör – sluta aldrig tro att kärleken finns.

 

Gäddhäng och putmage…

Vaknade idag (Tacksam)   pink-heart-clipart1.png

images (1)…Stina Wollter.

Denna underbara människa. Och min största hjälte och förebild.

Jag avgudar denna människa. Hon är som en frisk vind i ett annars vindstilla rum. Hennes envishet och stamina att få vara som hon är, trots alla verbala påhopp, är något att verkligen beundra. Stina vägrar att böja sig för dagens kroppsideal. Jag följer hennes Instagramkonto med glädje. Hon får mig att både skratta och gråta. Men mest känner jag kärlek.

ladda ned
Stinas konst

På söndagarna hör man henne också på radion i ett eget program hon har haft i flera år: Söndagarna med Stina Wollter.

Utan att hon vet om det hjälper hon mig att försöka acceptera hela mig. Min kropp som jag alltid tyckt var ful och tjock. Även om jag väger mindre finns det något i mig som inte ser detta. Jag kan stå framför stora spegeln i hallen (händer dock inte ofta) och trots att jag gått ner nästan 10 kilo ser jag en mullig och ful tjej. Snacka om att vara skruvad i huvudet. Men idag vet jag om det!

Jag jobbar på att älska hela mig. Min putande mage som trots allt burit två barn genom nio månader och sedan gett liv till två underbara varelser. Mina bröst som idag har bröstvårtor som pekar mer neråt än uppåt…ha ha ha. Gäddhänget (vad f-n är det för ord) som rör sig frimodigt var gång man rör armen eller pekar ut riktningen för någon förvirrad turist. Hur mycket man än försöker spänna triceps dallrar det lika glatt ändå.

När jag inte lyckas, lyssnar eller läser jag Stinas bidrag till världen och till mänskligheten. Och då slappnar jag av igen…En stund!

Stina är också en duktig konstnär och hennes tavlor berör och rör om. Skulle gärna äga en tavla…

 

images (2)

Att känna tacksamhet…

I flera dagar har jag gått runt och känt mig lycklig och lugn djupt ner. Det är inget jag brukar göra.

Ibland går man bara runt och är och tänker inte så mycket på vad som händer i eller utanför kroppen. Ofta är jag trött och har ont och då går all min energi åt till det. Vad är det då som är annorlunda? Det tog en stund innan jag kom på det…

Jag har sett allt detta elände med flyktingarna – inte främst i vårt land – utan alla andra länder som beter sig som riktiga idioter. Jag förstår ingenting. Hur kan man stoppa människor från att fly till säkerheten? För mig är detta helt ofattbart. Har tänkt mycket på hur man skulle må om man själv var i en sådan situation – tror inte jag riktigt kan sätta mig in i deras situation – men jag kan lätt förstå hur mycket jag skulle orka om mina barn farit illa…praying_hands_203324

Och det är här min tacksamhet kommer in: mina barn har det bra, inga bomber faller runt mig, jag har en varm säng att krypa ner i…varje kväll (detta tänker jag på varje kväll när jag lägger mig och Ester <3 kryper ner under täcket och kurar ihop sig som en varm liten boll)! Behöver inte heller känna mig otrygg, att jag skall bli våldtagen, torterad, dödad av krypskyttar. Jag kan gå rakt ut i köket och öppna kylskåpet och ta fram vadhelst jag känner för. För trots att jag är arbetslös för tillfället har jag mer än vad jag behöver. Ingen hunger river i kroppen, jag fryser inte så jag skakar, har inte ont i fötterna efter många mils gående till någon plats som kanske kan ge mig den trygghet som jag så hett längtar efter.

Sitter här med mitt kaffe och känner en djup, djup tacksamhet för det jag har men också för det jag slipper att vara med om.

När kände du tacksamhet senast…?

Min alldeles egna blogg =)

Jag har suttit i flera dagar och varit riktigt irriterad över att jag inte kunnat göra min hemsida och blogg precis som jag vill. Efter att ha diskuterat med sonen kom jag fram till att jag hade för stora tankar om de program som finns.
Förhålla är ordet! Det som jag är så bra på nu för tiden…=)

Efter det, tog jag ett djupt andetag och började om och…tata…här är resultatet. Till min stora förvåning är jag riktigt nöjd. Att den blev rosa…ja, det tar jag inte ansvar för. Måste varit någon annan som redigerat när jag sov…=)

Nu sitter jag här och ska publicera mitt första inlägg och det känns verkligen konstigt.  Men bra. Jag älskar att uttrycka mig.

Det kommer inte att bli en blogg med en massa självhjälpstips eller positiva råd – det finns det många som kan betydligt bättre än vad jag kan. Här kommer jag bara låta orden flöda – om allt och ingenting. Mina förhoppningar är att någon vill följa med, läsa och begrunda och kanske komma med en och annat kommentar.

pixabella-Two-Pink-Hearts-Together