Livet har tagit paus och om nyårslöften

 

En mycket märklig känsla – när livet står stilla. Det har tagit paus. Jag träffar ingen och gör ingenting. Allt står stilla.

Jag är arbetslös – eller mellan två jobb som någon sa härom dagen (detta är ju bara ett sätt att försöka göra det positivt men det förändrar ju ingenting). Det gör något med mig. Jag tappar min identitet och energi. Inte för att jag egentligen vill jobba. Jag hade gärna gått i pension – nu!

Jag har aldrig identifierat mig med det arbete jag haft. Det handlar nog mer om att jag inte gör någonting. Jag tappar liksom mitt värde. Och det är verkligen konstigt. För jag har aldrig, någonsin, jobbat med det jag verkligen vill. Så jag borde inte förlora mitt värde. Jag har alltid bara jobbat för att tjäna pengar – eller för att det är det man gör.

Jag är rädd. För att förlora mig själv. Mitt jag. Önskar att någon kom och plockade upp mig och flyttade mig till en annan plats. Där jag inte behövde oroa mig så mycket. Och som sa: Kära du, allt är bra. Allt kommer att ordna sig.

Det är så mycket jag vill – orkar inte.

Nu har ännu ett år gått och jag har blivit ett år äldre. Jag ser många som, på diverse social medier, summerar 2018 och jag försöker göra det samma och då blir det liksom kaos i mitt huvud. Jag kommer knappt ihåg vad som hände förra året. Jag är en känslomänniska och jag kan utan ansträngning summera mina känslor under 2018 men inga direkta händelser.

Jag sitter nästan alltid och blir förbannad på mig själv för att jag inte varit mer aktiv i min blogg. Skulle gärna vilja skriva varje dag men det orkar jag aldrig. För om jag gjort det hade det varit betydligt lättare att kolla vad jag egentligen har gjort, eller hur?

Hur många dagböcker eller anteckningsböcker jag påbörjat i mitt liv – just den förste januari – det har jag ingen aning om men de är åtskilliga.

Det märkliga är att i mig är det så djupt rotat att jag alltid ska vara positiv så fan ta mig om jag vågar andas en negativ tanke. Och detta gör att jag inte ens kan ha ångest och må dåligt utan att bli arg på mig själv. Vissa saker är väl inlärda. Som sagt – man blir bra på det man gör!

Sitter jag nu här och lovar mig själv en massa saker för 2019? Självklart! Jag ska göra om hela mig själv. Bli en ännu bättre människa, absolut inte gå upp i vikt igen, inte tänka negativt, inte få panik för att jag inte fått ett nytt jobb, träna flera gånger i veckan, gå dagliga promenader, aldrig tappa humöret på Ester, äta rätt, sova bra, träffa nya människor, skapa ett nytt liv…bla bla bla bla bla…
Fan vad trött jag blir. Nej…Jag ska fan bara vara…Så det så! Det är mitt nyårslöfte. Och aldrig flyga mer…Gott Fuckin´ Nytt År!!

 

Lämna ett svar