Mina projekt under 2018

Tänkte jag skulle visa lite bilder på en del av mina projekt jag gjorde under 2018. En del av mina projekt blev påbörjade men aldrig avslutade eller blev liggande. Jag försöker att slutföra allt jag påbörjar men som vanligt i livet är det ibland annat som kommer emellan.

Jag har handarbetat under nästan hela mitt liv – min mamma lärde mig att sticka när jag var sju, åtta år gammal. Hon var otroligt duktig och snabb som vinden när hon satt och klickade med sina stickor. För mig kommer alltid ljudet av stickor som slår mot varandra i en jämn takt alltid vara förknippad med lugn och ro och en trygghet. Av vem eller när jag lärde mig att virka kommer jag inte ihåg.

Jag blir alltid lika glad när jag kan lära mig något nytt och just C2C (corner to corner) är något jag aldrig stött på tidigare. Jag följer The Patchwork Heart på Instagram och det var där jag såg detta mönster första gången och nu är jag helt såld. Älskar virka mormorsrutor men hatar allt ihopvirkande och fästande av trådar. Med C2C slipper man virka ihop och trådarna kan man fästa på vägen. Mycket praktiskt. Mönstret Gingham (rutmönster) är också underbart vackert. Jag lägger in en länk här där du kan se hur man gör:

http://www.thepatchworkheart.co.uk/2018/06/c2c-jayg-corner-to-corner-join-as-you.html?m=1

 

En babyfilt i Ginghammönster

 

Innan jag upptäckte C2C gjorde jag en babyfilt i mormorsrutor – också roligt men lite mer jobb. Jag gjorde en likadan i rosa färger men har inte orkat fästa trådarna än =)

 

En babyfilt i mormorsrutor i tre gröna nyanser och offwhite. Den blev riktigt fint.

 

Disktrasor i 100% bomull älskar jag att göra. Jag har använt dessa länge nu och upplever aldrig att de börjar lukta illa.

 

En söt liten sommarhatt till ett barn.

 

Jag hittade ännu ett mönster jag aldrig provat tidigare – drakfjäll. Så häftigt!

Det blev ett par handledsvärmare i olika garner. De värmer riktigt gott. Och är väldigt vackra.

Ett par handledsvärmare i drakfjällsmönster

 

Jag har gjort en massa andra saker men inte tagit några foton, tyvärr. Det har blivit några halsdukar, tvättlappar, mössor, ett otal upprivna projekt som aldrig kommer att bli färdiga (känner du igen dig?).

Vad älskar du att göra?

 

Golden milk och min ledsna mage

 

Nu ska jag och min mage göra en liten resa.

I våras fick jag  gallblåsan bortopererad och efter att jag läkt blev jag av med alla mina magproblem. Under ganska lång tid – vi pratar kanske 4-5 år – har jag  haft ont från och till på höger sida av magen och rakt ut i ryggen. En irriterande och molande värk. Inte tio på en tiogradig skala men runt fyra. Jag var inte glad…

Som vi alla vet får man vänta ganska länge – efter att vården bestämt sig för att min diagnos, som man redan vetat i flera år att man har, stämmer med deras diagnos – på att få bli opererad. Men till sist blev det av.

Det skulle bara vara en liten lätt titthålsoperation – men se där bedrog man sig.  Man hittade mycket riktigt en sten (retar mig fortfarande på att jag inte bad att få den) men den lille jäkeln ville inte komma ut och man fick gräva efter den och då passade bukvätskan på att rinna ut lite här och var i min fina kropp. Detta tog ett tag att suga upp. Efter en något dramatisk och förlängd operation rullades patienten in på uppvaket och därefter till avdelningen för att snällt stanna kvar över natten – för observation. Jag var inte glad nu heller…

Nu har det gått ett tag och magen krånglar igen. Det känns som gallproblem men eftersom den lille blåsan saknas får man ju förutsätta att det är något annat. Som vanligt vill jag inte gå till doktorn utan vill gärna först försöka fixa mig själv på egen hand.

Jag har sett många inlägg om Golden Milk och nu ska det testas. Det ska verkar smärtlindrande och hjälpa till att läka inflammationer. Vi får väl se…Jag är alltid öppen för att testa.

Jag har hittat ett enkelt recept – är du intresserad kolla här:

https://blogg.annikamalm.se/golden-milk-antiinflammatorisk-halsodryck/

Jag har druckit mjölken en vecka nu och jag måste säga att den är riktigt god. Än så länge har jag inte märkt någon förändring men skam den som ger sig.

Om du – som eventuellt läser – har fler bra tips på självläkning, tveka inte att skriva till mig.

 

 

 

 

Jag har en jävla klimatångest…på riktigt!

 

Är du rädd? Det är jag…På riktigt! Och det borde du också vara…På riktigt!

En dag förstod jag. Hur illa det är i vår värld och att vi inte kommer undan längre. Vi gör faktiskt inte det…

Vad öppnade mina ögon? Jag lyssnade på Malena Ernmans bok – Scener ur hjärtat. Det var en riktig käftsmäll. Det gör fortfarande ont.

Jag har klart fattat innan att det är illa men inte hur illa. Sen lyssnade jag på hennes dotter, Greta Thunberg, och då började jag gråta. Hon har fattat och hon är bara 15(!) år.

Vad jag inte förstår är varför det inte står massor om detta i nyheterna varje dag och pratas om på alla sociala medier som finns. Detta är egentligen det enda man borde ägna sig åt. Att lära sig och alla andra man känner hur jävla illa det är med vår jord och att vi håller på att ta död på oss själva. För så illa är det. Nu räcker det inte med att konstatera att det pågår en global uppvärmning. Det är mycket större än så. Och det går fort.

Jag tänker att jag inte tagit in det på riktigt eftersom jag är lyckligt lottad att födas och bo där jag gör. Men även i Södra Sverige märks förändringarna. Förr pratade man alltid om klimatförändringar som något som skulle ta hundratals år att hända men när till och med jag under mitt korta liv märker stora förändringar…Ja, då måste man stanna upp och fundera.

Och vart vill jag komma med allt detta? Jag vill att du också får klimatångest – varför ska bara jag ha det? Nej, självklart inte! Men, jag vill att du vaknar. Och tar det på allvar.

Och du ska fortsätta källsortera, plocka skräp på stränderna, sluta använda plast, titta igenom vad dina dusch- och schampoflaskor innehåller och köpa bättre produkter nästa gång, äta mindre kött eller sluta helt, sluta flyga (DET är en riktig källa till oro), prata med andra, lär dig mer och allt annat du håller på med. Det är lätt att tro att det du gör inte spelar någon roll men tänk på att vi är många som gör samma sak och det gör en enorm skillnad.

Gör en klimatkontroll på nätet – här kommer en länk du kan testa.- https://www.klimatkontot.se/

Håll modet uppe – men gör något också!

 

Livet har tagit paus och om nyårslöften

 

En mycket märklig känsla – när livet står stilla. Det har tagit paus. Jag träffar ingen och gör ingenting. Allt står stilla.

Jag är arbetslös – eller mellan två jobb som någon sa härom dagen (detta är ju bara ett sätt att försöka göra det positivt men det förändrar ju ingenting). Det gör något med mig. Jag tappar min identitet och energi. Inte för att jag egentligen vill jobba. Jag hade gärna gått i pension – nu!

Jag har aldrig identifierat mig med det arbete jag haft. Det handlar nog mer om att jag inte gör någonting. Jag tappar liksom mitt värde. Och det är verkligen konstigt. För jag har aldrig, någonsin, jobbat med det jag verkligen vill. Så jag borde inte förlora mitt värde. Jag har alltid bara jobbat för att tjäna pengar – eller för att det är det man gör.

Jag är rädd. För att förlora mig själv. Mitt jag. Önskar att någon kom och plockade upp mig och flyttade mig till en annan plats. Där jag inte behövde oroa mig så mycket. Och som sa: Kära du, allt är bra. Allt kommer att ordna sig.

Det är så mycket jag vill – orkar inte.

Nu har ännu ett år gått och jag har blivit ett år äldre. Jag ser många som, på diverse social medier, summerar 2018 och jag försöker göra det samma och då blir det liksom kaos i mitt huvud. Jag kommer knappt ihåg vad som hände förra året. Jag är en känslomänniska och jag kan utan ansträngning summera mina känslor under 2018 men inga direkta händelser.

Jag sitter nästan alltid och blir förbannad på mig själv för att jag inte varit mer aktiv i min blogg. Skulle gärna vilja skriva varje dag men det orkar jag aldrig. För om jag gjort det hade det varit betydligt lättare att kolla vad jag egentligen har gjort, eller hur?

Hur många dagböcker eller anteckningsböcker jag påbörjat i mitt liv – just den förste januari – det har jag ingen aning om men de är åtskilliga.

Det märkliga är att i mig är det så djupt rotat att jag alltid ska vara positiv så fan ta mig om jag vågar andas en negativ tanke. Och detta gör att jag inte ens kan ha ångest och må dåligt utan att bli arg på mig själv. Vissa saker är väl inlärda. Som sagt – man blir bra på det man gör!

Sitter jag nu här och lovar mig själv en massa saker för 2019? Självklart! Jag ska göra om hela mig själv. Bli en ännu bättre människa, absolut inte gå upp i vikt igen, inte tänka negativt, inte få panik för att jag inte fått ett nytt jobb, träna flera gånger i veckan, gå dagliga promenader, aldrig tappa humöret på Ester, äta rätt, sova bra, träffa nya människor, skapa ett nytt liv…bla bla bla bla bla…
Fan vad trött jag blir. Nej…Jag ska fan bara vara…Så det så! Det är mitt nyårslöfte. Och aldrig flyga mer…Gott Fuckin´ Nytt År!!