Jag har en superkraft!

 

Jag har en superkraft. Det är sant!

Jag kan bli osynlig…

Det kan hända när som helst när jag har andra människor omkring mig. För när jag är ensam behöver jag ju inte vara osynlig. Det är liksom ingen vits med det.

Det händer ofta när jag pratar med någon. Mitt i en mening…bara sådär. Hepp…och där blev jag osynlig. Mycket märklig känsla. Ibland växer det ut en glaskupa runt mitt huvud också och allt låter ihåligt. Jag stannar upp och försöker förstå. Vad hände? Vad gjorde jag?

Det händer också när jag känner mig bortglömd.

Eller när någon avbryter mig…

När jag berättar om detta för någon får jag nästan alltid samma svar: ”Du är verkligen inte osynlig – du gör intryck.” Får sällan höra något dåligt om mig själv. Så varför blir jag osynlig?

Det är ju inte precis till någon nytta…Eller? Nu kommer jag plötsligt på att det kan vara ett försvar. Men mot vad?

 

 

Nu svamlar jag men det får jag väl göra – det är ju min blogg  .

Och nu kommer jag på att jag har en superkraft till. Jag kan förvandlas till en bläckfisk. Med tentakler som sträcker sig ut åt alla håll. Ute på varje tentakel finns ett öga och ett öra. Jag sträcker ut alla tentakler på samma gång – varför bara en, då kan jag ju missa något – och försöker ta in allt på en och samma gång. Helt orimligt. Det funkar ju inte…Det vet jag. Jag vet också att det inte är till någon som helst nytta. Det bara tröttar mig.

Jag lär ju inte komma på några lösningar idag men som vanligt behöver jag få ner saker i skrift.

Vad har du för superkrafter? Berätta – jag vill verkligen veta…

Hälsningar

en osynlig bläckfisk

 

 

Lämna ett svar