Jag vill flippa ut – lite…

När jag gör någonting kickar mina prestationskrav in direkt – i det lilla och det stora. Om jag blir medveten om det kan jag snacka en stund med mig själv och kanske – Jag säger kanske! – få det att försvinna eller i alla fall krypa tillbaks från vilken håla det än kom ifrån. Det är faktiskt lite läskigt hur mycket jag styrs av saker utan att veta om det. Det är ju först när man medvetandegör det som det blir synligt. Och jag orkar inte alltid. Det är på något sätt lättare att prestera. Man blir ju bra på det man gör. Och detta är jag bra på. Har ju gjort det hela livet.

Har under de senaste veckorna varit på flera seminarier där jag fått utmana mig själv. Och jäklar vad det har kostat på. Det har varit givande såklart – det är det alltid. Men, ack så jobbigt. Som vanligt blir jag som tröttast när hjärnan går på högtryck. Vi fick ett riktigt gott råd. Om du märker att en negativ sak fastnat boosta dig själv med fem saker. Det är vad som behövs för att jämna ut nivån mellan + och -. Det är rätt spännande.

Och det riktigt spännande i det här, är att vi alla springer runt med en röst i huvudet som säger att vi inte duger, inte är tillräckligt bra, eller snygg nog, eller smal nog. Eller hur!

Plötsligt när jag sitter och skriver detta kommer jag att tänka på Bob Hansson. Vet du vem han är? Om inte, gå genast och googla på honom. Lär känna honom och hans verk. Han skriver underbara och tänkvärda (jag skriver alltid fel; tankvärda – jag tror jag menar att jag behöver tanka in orden så dem stannar inuti liksom) texter. Värda att ta en stund och läsa…

Häromdagen provade jag, för första gången i mitt liv, på att försöka berätta om mig själv på 30 sekunder – en så kallas Hisspitch. Första gången hann jag absolut inte, andra gången började jag gråta halvvägs, tredje gången satte jag den och fjärde gången började jag fundera. Vem är jag egentligen? Och hur ska jag få andra att förstå vem jag verkligen är? Stora frågor – inga svar!

Jag vill släppa på alla mina försvar och bara vara. Blir svettig bara jag skriver det. Men det vill jag. Att tillåta mig att vara lite galen. Att släppa taget. Flippa ut! Ibland tänker jag att det vore skönt att vara Saga Norén (vet du inte vem hon är får du googla =). Att inte ha spärrar som stoppar en från att säga vad man vill och sen inte känna skuld.

Detta tänker jag på idag – vad tänker du på?

Lämna ett svar