Min senaste tvålar

Mina två senaste tvålar…Jag älskar att göra tvål och gärna med lite ovanliga doftkombinationer. De två senaste tvålarna doftar sött…Inte planerat, blev bara så.

Färgerna i den röda tvålen blev helt fantastisk. Nu ska de få vila under fyra veckor och sedan finns de för försäljning i min butik på Facebook/Tvålmakeriet.

Kaktus & havssalt
Vitt te & päron

 

Jävla stressad idag!

 

Jag hatar att känna mig stressad, eller rättare sagt, jag hatar att jag tillåter min hjärna att få fullt utrymme att kasta en massa dumma tankar omkring sig. Lätt att känna sig som ett offer – vilket jag gör just nu. Ska försöka ta mig ur detta.

Varför är jag då stressad? Tja, kan ju bero på att jag försöker få till min CV – som just nu känns cirka fyra kilometer lång. Jag kommer att bli arbetslös – igen – fjärde oktober. Det är då Migrationsverket har bestämt sig för att jag inte är önskvärd längre och kastar ut mig. Och jag är inte bitter! Ha, ha…det är jag faktiskt inte. Det ska bli skönt att slippa detta galna ställe.

Håller på att skriva CV, söka nytt jobb, ta reda på vad jag vill och önskar. Vill inte byta jobb fler gånger nu och hoppas på att kunna hitta ”det där” jobbet. Jobbet där jag kan stanna så länge JAG VILL…typ till pensionen. Det hade varit underbart!

 

Jag åkte hemifrån under midsommarhelgen för att kunna andas en stund.

Vilken underbar vy

 

Vatten är definitivt läkande

 

Ester badade i det iskalla vattnet. Hon var som en liten utter. Ville inte lämna vattnet och komma upp trots att hon skakade av köld. Som sagt – hon är som ett barn.

 

De här fantastiska varelserna lyckades jag fånga på bild. Små sländor som surrade runt oss. Som tagna ur en saga.

 

Men tyvärr..så fort jag kom hem kom stressen smygande.

Sovit dåligt inatt – det snurrar för mycket i huvudet – och nu ska jag försöka få till allt. Har ett möte med Trygghetsstiftelsen i eftermiddag. Och ett med coachen imorgon.

Har upptäckt att jag faktiskt mår dåligt när jag är hemma. Spännande! Är det stressen, trivs jag inte längre i mitt eget hem, är det för mycket rent allmänt? Jag vet inte! Störigt.

Var tvungen att sätta mig ner och skriva i bloggen för att kunna sortera.

Och nu ringde Försäkringskassan och undrade varför jag inte skickat in mitt läkarintyg…Jag var sjukskriven i mars månad!! Där går det fan inte fort…

 

 

En påhälsning…

 

Idag är det tungt. Utöver allt annat har min (varför kallar jag det min – som om jag vill ha skiten!) fibromyalgi kommit och knackat på. Det var faktiskt ett tag sedan. Jag vet varför men det hjälper inte.

Jag har alltid någon typ av värk i kroppen. Mitt högra knä har bråkat i flera månader men det är inte en stor sak i mitt liv. Ont i händerna har jag haft i flera år. Inte heller en stor sak. Men denna förbannade trötthet är förödande. Att ta mig igenom dagen på jobbet, ta mig hem, försöka orka handla på vägen hem och sen laga mat – känns som ett maraton och lite till…

Idag tröstade jag en kvinna. Hennes tårar var stora och rann rakt ner, ner för hennes kinder och ner längs med halsen. Jag höll om henne och hon klamrade sig fast som om hon skulle gå sönder. Jag klappade hennes kinder, sa tröstande ord och höll på att brista i gråt själv. Jag är så ledsen inuti – har mycket gråt som behöver komma ut. Då är det svårt att vara till för andra.

Har lite svårt att orka med allting just nu. Vill bara gömma mig. Och komma ut när allt är över. Ibland är det skitsvårt att vara vuxen – vem ska trösta? Som hon sa, den där kloka Tove Jansson; ”Vem ska trösta Knyttet?” Ibland är jag ett litet Knytt som bara vill gömma sig under filten. Men det kan man inte när man är stor…Eller kan man??

Mojito – senaste tvålen i min samling.

Det ska inte så mycket till för att göra mig glad. Detta gör mig otroligt glad. Att få skapa något så vackert…

Tvålen är gjord på oliv-, kokos- och rapsolja. Inget konstigt. Doften av Mojito spreds sig i hela huset igår. En söt och härligt frisk doft. Den gjorde mig också glad.

Den tacksamhet jag känner för att kunna ett hantverk som både kommer till nytta och där jag får leka med färger är svår att förklara.

Nu ska tvålen få vila och mogna till i fyra veckor som vanligt och sen kommer den att finnas i min butik på Facebook.

Hoppas du också gör något som gör dig glad. Det är du värd!

 

Som det kliar i mina fingrar…

Nya färger och dofter

Igår hämtade jag två paket från posten. Ett från USA och ett från UK. Blev väldigt förvånad att de kom samtidigt – faktiskt på dagen.

Innehållande massor av färger och doftoljor. Och en massa andra härliga saker.

En låda med godsaker

Tyvärr är det ”däröver” jag hittar de finaste produkter man kan tänka sig till min tvåltillverkning. Men…doftar det, så kostar det!

Från USA får jag de mest underbara dofter…blir helt lycklig när jag tänker på det. Riktigt synd att det inte finns doftlänkar…Hela jag vill bara rusa till köket och skapa tvålar hela dagarna. Tyvärr har jag liite annat att göra. Som att jobba till exempel. Vem har tid till det?

Ska ge mig iväg en runda nu men jag har självklart förberett för att kunna göra tvål när jag kommer hem…Tjohoo =)

Jasmintvål

 

Sorgligt…

Detta är något av det mest sorgliga jag skrivit om, men jag behöver få ner det med egna ord. Jag har min pappas tillåtelse att skriva…

Min far har alltid varit en stor person. På flera sätt. I tanke, handling, stöd, i kropp och själ. Han har alltid varit där. Även om jag – i mina värsta stunder – bett honom att dra dit pepparn växer (fast kanske med lite andra ord) har han alltid kommit tillbaks. Jag har inte varit lätt att handskas med…framför allt inte i tonåren och definitivt inte efter att mamma dött. Jag var en riktig liten skitunge. Men oavsett vad jag än gjorde och sa fanns min far där. Det handlade egentligen alltid om att det var jag skulle ta steget och berätta. Han lyssnade alltid. Trots sitt norrländska påbrå och att vara ett barn av sin tid har vi kunnat prata med varandra. Framför allt de senaste åren.

Jag har alltid varit tacksam att jag fått han honom så här länge. Jag har tagit stor skada av att min mamma tog livet av sig när jag var ung och därför har min far varit extra viktig för mig.

Nu håller detta på att ändras. I mina ögon väldigt snabbt.

Vi står idag inför ett stort monster. I form av en begynnande demens. Min far har fått diagnosen Frontallobsdemens (FLD) – även om jag inte håller med (försvarsmekanism??=). Har suttit många timmar vid datorn och försökt hitta information. Jag behöver få det bekräftat.

Det här var jag inte beredd på – att min far skulle bli sjuk. Har nog alltid trott att han bara skulle bli riktigt gammal och sen bara somna in lugnt och stilla.

Självklart vet vi inte vad som finns framför oss – det vet ju ingen – men jag är beredd på allt. Och jag kommer att hjälpa honom allt vad jag förmår.

Jag kan inte ens försöka förstå vad som eventuellt kan hända. Har frågat flera personer och får olika svar. Lika många erfarenheter som människor.

Sitter just nu och skriver på en fullmakt mellan mig och min far och det vänder sig i min mage. Jag vill inte behöva använda den…ever!

Det är så otroligt sorgligt. Att han inte bara får bli gammal och lugnt och stilla få torka ut och vissna som ett gammalt träd. Och när det är dags, tappa sina löv och tyna bort. Utan att vara rädd och ångestfull.

Hälsningar

En mycket sorgsen människa

 

Mina älskade tvålar

Nu har jag tagit foton på mina tvålar och uppdaterat min butik på Facebook. Kommer att vara öppet för försäljning i dagarna…

Det är ju märkligt att allt tar sådan tid. Kan ju ha att göra med att jag gör allting själv. Jag fotar allt själv, gör mitt reklammaterial själv, redigerar alla bilder själv OCH gör mina tvålar själv. Jag behöver en assistent snart…

Men vad jag älskar att hålla på med detta. Hade varit underbart att kunna leva på det man älskar men att önska något och få till det i verkligheten är något helt annat. Men, jag jobbar på det…

Här kommer lite bilder på mina färdiga tvålar. Bara maila mig om du undrar över något…

Vanilj
Patchouli & ingefära
Kokos & ananas
Havre, mjölk & honung
Citron & fläder

 

 

 

En tvål kommer till – del 2

Lite om processen att tillverka tvål:

Det är en del som kan bli lite tokigt och som är svårt att styra över. Till exempel kan vissa doftoljor göra att tvålmassan tjocknar fortare, kallas att den accelererar. Min erfarenhet är att det framför allt är blommiga dofter och eukalyptus (detta är ett kapitel för sig själv som jag kan återkomma till). Kan bli ganska stressigt när det händer, men det är faktiskt inte hela världen. Det är bara att jobba på. En doftolja kan också resa sig – det betyder att tvålmassan blir lite grynig när doftoljan blandas i. Detta kan avhjälpas med att använda stavmixern en stund till. Ett tips är att kolla med företaget där du köpt doftoljan hur den beter sig. Då är man i alla fall beredd. Och skriv i din Tvåldagbok – den är ett måste.

Jag brukar alltid blanda luten och oljorna vid rumstemperatur – det har jag kommit på är lättast. Man brukar säga att temperaturen inte bör skilja sig mer än 10 grader mellan lut och oljor. Tror inte det är skrivet i sten…Prova dig fram.

Igår gjorde jag en Jasmintvål och tog lite bilder för att visa. Följ med =)

Förberedelserna klara…allt på plats. Det har jag lärt mig efter hand – ha allting på plats innan du börjar. Många använder plasthandskar men inte jag. Och det är mitt eget val. Jag upplever inte att det gör speciellt ont om jag får tvålmassan på händerna. Bara att torka av. Då är det viktigare att skydda ögon och kläder. Och det är ju framför allt luten som kan ställa till det. Får du det i ögonen måste du omedelbar skölja med vatten och eventuellt uppsöka vård. Det finns bra skyddsglasögon. Jag brukar använda samma kläder – dem är fulla med fläckar =)

Oljor i bunken, spatlarna ligger klara, färgerna är färdiga att blandas, doftoljan upphälld och titandioxiden är blandad. Och stavmixern är inpluggad. Bara att köra igång.

När jag valt ut en doft jag vill göra, försöker jag hitta färger som passar. Såhär kan en jasmin se ut och därför valde jag att göra tvålen vit med inslag av grönt och gult.

Bara att börja blanda och mixa. Gick inte riktigt bra denna gången. Doftoljan reste sig och tvålmassan började tjockna fort. Blev lite slitit men det är sådant som händer. Det löser sig alltid.

Tvålen är klar och upphälld i formen. Jag gillar att jobba med denna sortens form – ger cirka 10 tvålar. Tvålarna får fina raka sidor. Som du ser är den gula färgen orangea men när tvålen har fått svalna återgår färgen till att bli ljusgul igen. Märkligt!

     

Det här är min tvåldelare – som jag älskar. Har köpt den från USA och den kostade skjortan (cirka 1.300 kr inkl frakt) men den är värd vartenda öre. Innan denna kom in i mitt liv delade jag tvålarna med en vanlig kniv – jag gillar inte att hantera knivar – och det blev inte så bra. Nu skär jag raka tvålar och alla är lika stora. Det ser mycket proffsigare ut. Och mycket lättare att paketera tvålarna.

Det sista jag gör är att fixa till kanterna och till det använder jag en vanlig potatisskalare…Tänk bara på att aldrig använda redskap till något annat än tvålarna.

Och här är resultatet. Jag är väldigt nöjd. Färgerna blev precis som jag tänkt mig och trots min tveksamhet till doften tycker jag den är fin.

Nu ska tvålarna få vila och torka i fyra veckor och sen kan dem säljas.

Hoppas jag inspirerat dig att börja göra tvål – eller lärt dig något nytt. Du får gärna visa mig vad du gör…Du hittar mig både på Facebook och Instagram.

Tveka inte att fråga mig om du undrar över något och vill du får du gärna skicka bilder på vad du gjort.

Önskar dig en underbar dag.

En trött själ

Idag är min själ trött.

Då hjälper inte tolv timmars sömn – det finns ingen sömn som kan göra min själ pigg. Den är gammal och trött. Och det är nu som tankar kommer som gör allt jobbigt. Det går liksom inte att stoppa dem. Förmodligen för att jag är trött. Dem får komma bäst dem vill – och under tiden städar jag. Det är sant! Jag städar alltid när jag behöver rensa mitt inre.

Tio timmar senare! Sitter och pustar ut. Lite svettig och ganska trött men väldigt nöjd. Idag har jag rensat ut i skåp och garderober. Kära nån, vad mycket saker man har. Fattar inte hur man kan samla på sig så mycket skräp. Har kastat hur mycket som helst. Och hittat saker som jag inte ens visste att jag hade.

Under kvällen har moln rullat in och det är äntligen lite svalare. Som jag längtar efter regn. Men det lär nog vänta på sig.

Nu ska jag försöka sova lite. God natt!

En ny dag och nya tankar

Ännu en solig dag. Även om jag verkligen längtar efter regn måste jag säga att det är underbart med sol. Jag kommer ihåg hur lång jag tyckte att vintern var. Saknade ljuset. Och jag hatar att frysa. När mina kilo rasar av mig märker jag att jag fryser mer än tidigare. Trots varma nätter måste jag ha mitt duntäcke på mig annars vaknar jag mitt i natten stelfrusen.

Jag har gjort mig av med drygt elva kilo nu. Inte illa. Känns ganska ok. NEJ…det gör det inte! Det känns fantastiskt, underbart, lättare, avslappnande och en massa andra fina ord. Jag har varit otroligt frustrerad över att jag inte gör något. Har bara låtit denna stackars kropp bära runt på en massa onödiga kilon. Kan bli ganska förundrad över hur mitt huvud funkar. Jag vet ju att jag bör göra något åt det. Jag drar ut på saker, hittar på ursäkter för att låta bli (och nu skulle du höra vad som hände i mitt huvud…många konstiga tankar – kan bara skratta), förlänger pinan lite till…och plötsligt. Så händer det! Utan att fundera mer går jag raka vägen ner till Viktväktarna, skriver in mig, väger mig och fem månader senare är jag elva kilo lättare. Hepp!

Jag vet att jag ibland kan uppfattas som lite för spontan men ingen vet att inom mig pågår en process som inte är synlig. Den kan pågå länge. Här funderar jag, vänder och vrider på saker, funderar lite till, bestämmer mig och sen gör jag bara. Ibland blir det bra – ibland inte.

Har idag varit hos min coach på Trygghetsstiftelsen. Kommer ju att vara utan jobb i oktober. Oroar jag mig. Inte det minsta. Detta kommer jag att återkomma till…

Önskar dig en riktigt fina kväll…Hepp!