Lite mindre rädd idag =)

Vaknade idag (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Vaknar och känner mig mindre rädd idag…

Jag påminner mig om allt som är bra i mitt liv. Det behövs när hatet växer överallt. Igår när jag läste på nätet upptäckte jag alla goda krafter som är i omlopp. Otroligt många uppmanar till kärlek. Det gjorde gott i min kropp. Som Bob Hansson skriver i sin blogg…”Våld har alltid funnits…”

http://bloggen.bobhansson.se/#home_downloadfiles_wallpapers_1600_1200_autumn_red_wallpaper_autumn_nature_wallpaper_1600_1200_1503

Det har hänt en hel del i veckan…som vanligt. Ibland kan man inbilla sig att livet står stilla men ack nej…

Har fått njuta av mina underbara kollegor på jobbet. Det är mycket skratt och positiva vibbar. Det var längesedan jag tyckte var roligt att gå till jobbet…bara njuter!

Jag har också för första gången råkat ut för kortbedrägeri…Ett danskt företag har gjort ett uttag på mitt konto via mina kortuppgifter…Attans! Tack och lov är det inte mycket pengar och jag har polisanmält och spärrat kortet. Ny erfarenhet.

Fått femte kortisonsprutan i min frusna axel och har jävligt ont. Har blivit sämre i axeln. Kan bero på att jag börjat jobba. Känns lite oroande. Sjukgymnasten har lovat att jag ska bli helt bra men ibland tvivlar jag…

Har tyvärr fått ta beslutet att ställa in alla mina yogapass med anledning av ovanstående. Det känns snopet och lite ledsamt. Men, det finns ingen chans att jag kan klara av ett pass just nu…Skit!

I det stora hela är allt bra i mitt liv och det är jag innerligt tacksam för…Nu Känner Vi Kärlek – För Fan =)

5-Free-Summer-Clipart-Illustration-Of-A-Happy-Smiling-Sun

Jag är verkligen rädd!

Vaknade idag (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Jag hatar att vara rädd. Det är en känsla som tär på mig. Den är svårt att hantera. Nervositet kan jag andas bort, oro kan jag också leva med. Men rädslan…den gnager och biter på djupet. Ibland vet jag inte vad jag är rädd för…har bara en allmän känsla av att en katastrof närmar sig. Det har jag lärt mig handlar ofta om att jag tror mig vara på väg att förlora kontrollen…den där kontrollen, du vet…den som man inbillar sig att man har…=)

Jag är verkligen rädd idag. Rädd för att vi är på väg rakt in i ett tredje världskrig. Världen är helt galen och ingen verkar veta hur man ska lösa saker längre. Människor är på flykt, krig rasar, galningar dödar i någon religions namn, folk dör ute på haven, konsertbesökare blir nerskjutna…Det är bara för mycket!xcgKn5Mzi

Å ena sidan manas vi att känna och tro på att kärleken vinner över hatet. Å andra sidan skall vi möta hatet med ännu fler vapen och ännu fler människor ska sätta livet till. Trots att jag sitter här i min trygga del av världen är jag rädd. Det är ju helt galet.

Jag förstår inte hur vi ska kunna leva under det här trycket…Hatet flödar på nätet och det är svårt att förhålla sig. Vet du hur man gör? Jag vet inte! Vill bara skrika…

Jag letar alltid efter hopp och min nya idol och förebild är Malmöbon Siavosh Derakthi…Hittade det här klippet från hans senaste intervju på TV4…Jag älskar hans sista kommentar på finaste dialekten: ”Nånting annat?”:

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/hatet-i-samh%C3%A4llet-v%C3%A4xer-nu-m%C3%A5ste-vi-bevisa-att-vi-st%C3%A5r-sida-vid-sida-3222972

 

Idag vill jag tänka på det fina i livet

Vaknade idag (väl utsövd)…Tacksam!

Varför fastnar vi på det negativa och glömmer att det alltid finns något vackert och fint i livet…Det går alltid att hitta något positivt att lägga energin på. För varje negativ tanke du tänker föds en annan negativ tanke…Det blir som en spiral och vi blir lätt ett offer. Vad vi inte förstår är att vi kan vända och börja tänka på annat. Helt utan ansträngning egentligen…

Det finns mycket att vara lycklig över…20141207_094117 (640x330)

Att få köra ner näsan i pälsen på en varm och levande hund är fantastiskt…Vilken doft det gömmer sig där. När tilliten är stor och stark och Ester bara slappnar av i min famn och låter mig dra djupa andetag i hennes päls.

Att dricka dagens första kaffe…ur favoritkoppen (varför välja en annan).

Att inte behöva gömma sig eller springa för livet för att granater viner om öronen eller krypskyttar ligger gömda överallt och du inte vet om du ska överleva denna dagen.thumby600_ipanema

Att krypa ner i en mjuk och skön säng…det är något jag tackar för varje dag. Jag älskar min säng!

Att kunna välja bort saker man inte mår bra av…Det får man faktiskt!

Att mötas av leende människor…och kunna le tillbaks

Att ta emot hjälp från någon utan att känna att man måste ge något tillbaka. Jag kan hjälpa nästa gång på samma villkor.

Att ta ställning utan att vara rädd att förlora livet för det…det finns det många som inte kan

Att ha ont i kroppen men kunna lägga sig ner och återhämta sig…eller ta en pilla

Att få vara ensam när man vill…och inte är tvungen

Att lyfta på blicken och titta på stjärnorna…det påminner mig om att allt tar slut en dag men ändå finns kvar.

Att få finnas till…vad är alternativet!

sky_w_strs-5

 

 

 

 

 

 

 

Ta dig själv på allvar!

Vaknade idag eller snarare ikväll (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Vid något tillfälle – tror det var när jag gick en smärtkurs – satt vi ett gäng och pratade om hur man hanterar sina sjukdomar och smärtorna. Det var många som hade kloka idéer, en del praktiska råd och andra menade att det satt i huvudet och det handlade om hur man upplever smärtan. Det var speciellt en kvinna som reagerade starka när jag sa: ”För att kunna hantera smärtorna måste man ta sig själv på största allvar.”free-autumn-leaves-background

Kvinnan tittade på mig och fnös och menade att jag hade fel. Då skulle man ju gå ner sig helt om man hela tiden håller på att känna efter och aldrig kunna skratta åt eländet. Men det var inte alls det jag menade…

Jag håller fast vid att man måste ta sig själv och sitt mående på allvar. Att känna efter ordentligt hur man mår och sedan förhålla sig till detta och planera dagen efter det, anser jag är det bästa för en. Att inte lyssna på andra hur man borde må och hur man borde bete och känna sig…Det är helt förödande. Jag menar att för att kunna leva med sin sjukdom eller kroniska smärta är det viktigt att se till att man har det så bra som möjligt och då måste man lyssna inåt för att känna efter. På samma sätt som jag skulle kolla av hur mina nära och kära mår och sen se till att göra det som är bäst för dom enligt deras önskemål…Det är att ta på allvar!

Att lyssna på sin inre röst är lätt…och svårt. Svårt för att man kanske inte litar på den. Man har kanske aldrig fått lov att lyssna. Det handlar ofta om mig och mina behov och är man uppvuxen, som jag är, i en miljö där man inte gråter eller gnäller då biter man fan ihop. Eller om man gråter, får höra att man är känslig. Som om det är något fult. Det kan ju också hända att man får höra: ”Det går över när du gifter dig!” Är det något du känner igen kanske…

Är du medveten om dina automatiska tankar? Dina så kallade ”Sanningar”. Hör du dem långt bak i huvudet? Dem är ofta inte sanna…bara hittepå! Men ack, så stark röst dem har. Vi styrs mycket av våra automatiska tankar. Lyssna inåt och se om du hör dem…

En del av vårt arv sitter i ryggraden – den berömda ryggsäcken som hänger där och dinglar – men det betyder inte att vi inte kan ändra på det om vi vill. Vem har sagt att just du ska bära den ryggsäcken…Kasta bort den…köp en ny och fyll den med andra saker…

Börja rensa ut alla dina medärvda föreställningar och släng bort dem som inte passar i ditt liv längre. Det är väldigt livgivande och förlösande…

Tänk på den du älskar mest och hur du behandlar den…behandlar du dig själv så…Inte??

Kanske dags nu!

beautiful-wallpaper-hd-love-heart-free-download

Jag tror på mirakel

Jag vaknade idag (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Det finns stora och små mirakel men alla är dem mirakel. Och jag samlar på dem. Jag letar efter dem. Det handlar om att se sig omkring ordentligt…miraklen finns överallt. Vi skapar dem själv.

Mina barn är stora mirakel…har aldrig tagit för givet att jag skulle bli mamma…

Att jag vaknar varje morgon…verkligen ett mirakel…

Att hjälpa andra…det är både mitt och andras mirakel…

Även det lilla minsta kan bli ett mirakel…Red-Moon-3D-Wallpaper-Hd

Jag letar ofta efter någon att hjälpa – inte för att jag måste utan för att jag vill. Hålla upp en dörr, bära någons kasse, resa mig för någon som behöver sitta mer än vad jag gör, le mot någon, hjälpa ”mina” tanter i trappan ner med rullatorn i trappan, fråga om jag kan hjälpa till…Det behövs så lite och man mår riktigt bra efteråt. Härom dagen när jag stod i kön på Hemköp funderade jag om jag skulle låta den äldre, lite skröpliga mannen gå före mig men det blev liksom aldrig av…han hade ju lika mycket som jag i korgen(?). Märklig anledning kom jag på när mina saker redan låg på bandet. För att göra om och göra rätt erbjöd jag mig att lyfta upp hans tunga korg på bandet och hjälpa honom att packa upp. Så enkelt!

Han tackade mig högt och tydligt: Tack Madame…

Jag blev glad i hela kroppen och vi log mot varandra och jag nickade mot honom med leende ögon och hans ögon glittrade mot mig. Ett mirakel skedde, eller hur?

Hur är det med dig…Gör du mirakel eller märker du ens när dem sker? Öppna dina ögon och ditt hjärta, min vän =)