En blick räcker…

Jag vaknade idag (Tacksam!) pink-heart-clipart1.png

Hennes ögon har stannat kvar i mig…

De mörka ögonen som utstrålar en sådan styrka trots allt hon varit med om eller kanske på grund av det. Kvinnan är nog cirka trettiofem år men ser ut att vara tio år äldre. Fötterna är ömma och förmodligen fulla med sår efter att ha gått i femton(!) dagar för att komma till fram. Fram till norra Europa och sina släktningar. Vem vet vad hon råkat ut för under tiden. När jag träffar henne är det hennes stora, mörka ögon jag ser först, sedan hennes stora tunga ryggsäck och att hon haltar illa.

Det värmer mitt hjärta i djupet när jag får henne att le. Trots att vi inte kan prata med varandra förstår vi ändå…Jag erbjuder henne en ostfralla och vatten. Hon tar bara emot vattnet. Jag skulle så gärna vilja veta vad hon tänker på…

När jag sitter ner och pratar med henne lite senare, med hjälp av tolk, går vi bara igenom det vi enligt alla regler ska. Mitt jobb är inte att fråga henne om vad hon har varit med om men jag vill gärna veta. Men jag nöjer mig med att se henne i ögonen och hälsa henne välkommen till Sverige…

Det var ett vackert möte…Och jag känner tacksamhet!

Lämna ett svar