Nya vänner

Vaknade idag (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Under de senaste veckorna har jag träffar många underbart fina människor. Flera av min nya kollegor har blivit mina vänner och det är jag glad för. Och jag har fått många vackra kommentarer, både om mig som person och mina tatueringar…från olika håll. Det är minsann inget jag tar för givet. Dem som känner mig vet att jag inte har ett stort ego…Är nästan alltid osäker på om jag duger och att då bli kärleksbombad blir liksom extra fint då…Sen ska jag bara ta det till mig, men det är en helt annan historia…

Plötsligt känns det enkelt att ge det där lilla extra eftersom alla gör likadant. Vi hjälper alla varandra och på jobbet är det ”Vi” och inte ”Jag”. Enda uppe ifrån ledningen och det har jag aldrig varit med om. Om någon har gjort fel träffas alla och går igenom rutinerna. Man pekar aldrig ut någon…

Idag vill jag också skicka med er denna underbara dikt…Den väcker en hel del tankar, tycker jag…

autumn-wallpapers

INVANDRARNA (Bosse Parnevik 1992)

En kommer hit för att fly från nöden
En kommer hit för att undgå döden
En kommer hit av terror tvungen
En kom hit för att gifta sig med kungen

Dom är tyskar, iranier, greker, och turkar
Mest är dom snälla, andra är skurkar
En del är ärliga, andra skumma
en del är genier, andra dumma

Mest är dom fredliga, andra vill slåss
med andra ord: Så lika oss!
Med fel och brister, tuffa och mjuka
fast inte lika avundsjuka.

Vissa är färgade, andra är arier
som köper sin bruna färg i solarier
Vissa är svarta, andra gula
vissa är vackra, andra fula.

Men fast dom ibland av annan färg è
är dom precis som vi i Sverige
och när dom vill jobba här är tacket
”ni får inte jobba än för facket”

En del är båtfolk från Vietnam
som inte kan sjunga ” we shall overcome”
och inte kan ”rulla di rulla ” som vi
och dom blir sällan fulla som vi
en del är mer judar än vi
en del har andra gudar än vi.

En del söker lugnet i stället för bråket
det enda vi svenskar kan bättre är språket
Det sägs att vi stammar från Adam & Eva
Som inte var svenskar – men ja må dom leva!

En blick räcker…

Jag vaknade idag (Tacksam!) pink-heart-clipart1.png

Hennes ögon har stannat kvar i mig…

De mörka ögonen som utstrålar en sådan styrka trots allt hon varit med om eller kanske på grund av det. Kvinnan är nog cirka trettiofem år men ser ut att vara tio år äldre. Fötterna är ömma och förmodligen fulla med sår efter att ha gått i femton(!) dagar för att komma till fram. Fram till norra Europa och sina släktningar. Vem vet vad hon råkat ut för under tiden. När jag träffar henne är det hennes stora, mörka ögon jag ser först, sedan hennes stora tunga ryggsäck och att hon haltar illa.

Det värmer mitt hjärta i djupet när jag får henne att le. Trots att vi inte kan prata med varandra förstår vi ändå…Jag erbjuder henne en ostfralla och vatten. Hon tar bara emot vattnet. Jag skulle så gärna vilja veta vad hon tänker på…

När jag sitter ner och pratar med henne lite senare, med hjälp av tolk, går vi bara igenom det vi enligt alla regler ska. Mitt jobb är inte att fråga henne om vad hon har varit med om men jag vill gärna veta. Men jag nöjer mig med att se henne i ögonen och hälsa henne välkommen till Sverige…

Det var ett vackert möte…Och jag känner tacksamhet!

Sova är överskattat

Vaknade idag (Tacksam!)pink-heart-clipart1.png

Ibland, när jag har lagt mig, börjar jag hosta. Det är något som retar vid en av mina mandlar (eller heter det tonsiller) och jag hostar och hostar. Riktigt irriterande. Måste gå upp och ta hostmedicin…Kockolocko kallar jag den…kommer aldrig ihåg vad den heter. Receptbelagd, morfinbaserad och det enda som hjälper. Som all annan medicin har den biverkningar. Tar hårt på tarmarna och man blir lite snurrig. Ibland kan jag inte sova eller sover dåligt och så blev det i natt. Jävla skit!

IMAG0406
Detta är en ”hosta” (tihi) om någon undrar

Men man ska ju inte klaga…Jag hostar ju i alla fall inte…

I natt, när jag väl lyckades slumra till, drömde jag att jag hamnade i världens gräl med min familj och jag var fruktansvärt arg och skrek på alla att dom var idioter och jag vet inte vad…Att dom inte lyssnar och att dom alltid ska ha rätt. Jag skrek, att om dom inte försökte förstå hur jag känner, kunde dem dra åt helvete hela högen. Intressant!

Tänk vad man kan hitta på i drömmarna. När jag var yngre trodde jag att jag levde två olika liv. Att när jag drömde levde jag ett liv och när jag var vaken levde jag ett liv. Ibland blev jag riktigt ledsen när jag vaknade, jag ville stanna kvar i mitt drömliv. Tyckte att mitt så kallade riktiga liv var skittråkigt. Minns att jag blev snopen när jag berättade för min bästa kompis om detta och hon inte alls tänkte så. Det skakade om mig ordentligt och jag gick omkring länge och kände mig helt snurrig. Jag fick svårt att somna på kvällarna…ville inte drömma. Stackars denna förvirrade lilla flicka…

Det händer fortfarande att jag funderar på vilket liv som är det riktiga…drömlivet eller detta…Hrm

 

 

 

 

 

 

Idag kan jag konstatera…

 

  • 1298-love-apple-free-ipad-hd-wallpaper_1024x1024 (415x569)att det finns människor och det finns människor (nej, jag tänker inte utveckla detta – det är bara ett konstaterande)
  • att ibland är det komplett omöjligt att koncentrera, även när man ska lösa Melodikrysset (har nog ludd i öronen)
  • att utan kaffe skulle jag vara tvungen att dränka mig
  • att det nästan inte alls känns att ta hål i öronen idag (det var annat när jag var ung – då var det två som höll en, en som vässade den två meter långa nålen och en som bankade in den…det var tider det)
  • att det är roligt att shoppa när man vet att man tjänar pengar igen
  • att det är kallt ute (?)
  • att ibland smakar ingenting gott (förutom Ben & Jerrys glass)
  • att man måste betala räkningarna i tid annars blir det problem (inte så bra att låtsas om att dem inte finns)
  • att en dejt kan vara tråkigt eller…tråkig
  • att det är skönt att sova
  • att det är jäkligt svårt att hitta vikarier när man behöver dem (ja, annars också faktiskt)
  • att ta upp soppåsen på diskbänken för att slänga äggskalen i men i stället knäcker ägget direkt i påsen och sedan lägger skalet i stekpannan inte är så smart (omelett utan ägg…vad heter det då?)
  • att det är helt omöjligt att hitta lackmuspapper (någon som vet?)
  • att ibland har man ingenting att blogga om och det blir det mest ordbajseri (men det är ok det också)

 

ojwhwak (298x268)

 

Snurra min jord…

Vaknade idag (Tacksam!)red-autumn-leaves-background (640x400)

Jag har nu jobbat mina första två nätter…

Att arbeta på natten gör att man upptäcker att livet pågår dygnet runt. Kan man tycka att jag skulle fatta det ändå…och det är klart att jag gör men det är något annat att se det med egna ögon. Efter att ha jobbat dagtid så gott som hela livet är det en underlig erfarenhet att träffa människor mitt i natten som skall tas om hand. Och att sitta vid en dator och registrera – precis som en vanlig dag – känns också märkligt. Jag gillar det! Det är lugnare och lite mer fridfullt även om det pågår aktiviteter runt om. Ibland måste mina kollegor påminna oss om att det faktiskt är mitt i natten. Vi sitter och äter ”lunch” vid tvåtiden och när vi tittar ut genom fönstret är det bara mörkt. Man märker inte vilken tid på dygnet det är.

Till min förvåning blir jag inte alls trött under natten – jag jobbar ändå drygt tio timmar – ingen svacka. Framemot morgontimmarna börjar det bli lite trögt och långsamt i huvudet men det är det enda jag känner av.

Sen är det det här med sömnen…Det är en helt annan historia!

Jag har lärt mig att man måste äta också…Hrm…Båda morgnarna efter jobbet har jag bara lagt mig och det funkade inte så bra. Vaknade sent på eftermiddagen och var helt skakig. Igår, när jag vaknat vid tvåtiden, kände jag mig helt undernärd och behovet av socker var märkbart. Fick slänga i mig ett par mackor – inte smart – och klä om och iväg till yogan. Inte så smart det heller! Går inte att ha yoga efter att ha jobbat natt, sovit lite och ätit dåligt. Ja, ja…man lär sig. Men i alla fall…Jag är väldigt nöjd med min prestation och erfarenheter…

Nu ska det vilas och njutas av ledigheten!

 

 

Jag är också extra lycklig för att Adele äntligen kommit ut med en ny låt och nytt album är på väg. Här kommer hennes låt…mycket fin. Lyssna och njut…

 

 

 

 

Att försöka ha kontroll.

Vaknade idag (Tacksam!)

Igår var jag och fikade med en ny vän och trots att vi egentligen inte känner varandra flöt samtalet lätt och ledigt. Vi talade samma språk. Det var härligt!

Vi kom att prata om livet. Mitt favoritämne =).20120225_144938 (401x640)

Det blev väldigt tydligt att vi är lika och inte skiljer sig så mycket från andra. Vi är unika men också lika. Det tycker jag är en skön känsla. Vad skulle alternativet vara – att man skiljer sig från mängden och sticker ut hela tiden?

Samtalet flöt runt att försöka ha kontroll över livet och allt vad det innebär. För mig har behovet av att  ha kontroll varit livsviktig. Under många år försökte jag behålla kontrollen och förstod aldrig att det inte gick. Hade alltid en massa strategier klara och var beredd på allt. En otrolig mängd energi gick åt till att hålla ställningarna. Helt galet. Men jag förstod inte bättre…

Efter tiden i terapi fick jag lära mig att det finns ett annat sätt. Symboliken i att ta ett steg tillbaka och vara åskådare blev klar för mig. Och som jag försökte. Att inte lägga mig i, att inte styra upp, att inte hela tiden hjälpa, att inse att det fanns andra som också kunde, att börja säga ”nej” och ”jag vill inte”, att lyssna mer och prata mindre..Puh! Det var inte enkelt. Jag märkte att sakta, sakta lärde jag mig att bara vara och blev med tiden mer avslappnad. Idag har jag mycket lättare för att låta andra ta över och bara vara en i mängden. Tar inte på mig att rädda världen längre. Det är väldigt frigörande.

Jag gjorde ett val! Att förändra mig och hur jag ser på mig själv och hur jag agerar. Inget som kom av sig själv…krävs en del arbete. Men, man kan alltid starta om och ta nya tag…Varje dag! Du kan också, om du vill =)

Om du också försöker ha kontroll (och det tror jag dem flesta gör), ta ett steg tillbaka och se vad som händer…Det är riktigt spännande!tumblr_m04rseV9jq1qd5fxto1_500

 

 

Nytt projekt på gång…

Jag vaknade idag (Tacksam!).

Och så händer det igen…Min hjärna har återigen hittat ett nytt projekt – blir lika förvånad varje gång…

Jag ska göra om mitt kök alldeles själv. Jajemen! Köket är fint men lite mörkt. Vill ha vitt, vitt, vitt. Min tanke är att måla alla luckor och lådor vita och sedan dekorera med decoupage i pastellfärger. Luckorna är idag klädda med fanér och till min stora förvåning går det väldigt lätt att ta av. Tänker mig att ta en lucka i taget för att det inte ska bli för jobbigt. Det ska ju vara roligt också!

Alla tips och råd tas tacksamt emot…

 

 Såhär ser köket ut idag…

Det är fint och ganska nytt men lite förändring är aldrig fel…

DSC_0337 (430x640)

DSC_0339 (452x640)

 Underlaget utan faner är helt slätt och fint.

Förmodligen måste jag sandpappra lite innan jag grundmålar.

DSC_0341 (640x430)

DSC_0342 (640x430)

 

Och livet fortsätter…

Jag vaknade idag (Tacksam)!meditation_poster-rc3b3d0e0ed364c449b64f1079a0e305b_8v8cq_8byvr_512

Detta vackra träd står ute på gräsmattan en bit ifrån mitt hus. Jag ser det varje dag och känner starka känslor för det. Nej, jag är ingen trädkramare…eller inte vad jag vet i alla fall…Har aldrig provat =)

20131011_161247 (640x600)

 

 

 

 

 

Fotot är taget för ett par år sedan…trädet ser likadant ut varje år förutom att det växer sakta och blir större och starkare. Och så är det ju med oss också. Vi förändrar oss sakta med åren och ofta märker vi inte det. Det är först när vi tittar tillbaks som det blir uppenbart. Ibland råkar vi ut för saker som förändrar oss i grunden och skakar om oss men ofta är det bara livet som går förbi.

Trädet ger mig en slags trygghet. Tryggheten ligger i att allt är som det ska och att tiden går sin gilla gång. Kommer på mig själv med att stanna till och stå och titta på trädet och tänka lugna tankar.

Hösten bor just nu i trädet…dessa färger =).

På sommaren brukar jag ta med mig kaffe, en bok, solstolen och en filt och lägga mig under trädet. Det är ett bra sommarträd. Det ger skugga om man vill och jag kan binda fast EsterFisen. Tror inte att trädet…kom precis fram till att det naturligtvis måste heta Trädet…med stor bokstav…misstycker att jag binder en rem runt henne…Självklart är det en hon!

Varför denna tankeslinga. Jo, jag tänker ofta att i stället för att jaga det stora i livet är det det lilla som räknas. Trädet i sig är stort men i världen är det litet. Människor har så många val som kan göras och jag tror det skapar en oro och en ångest för oss. Vi måste lära oss stanna upp ibland och sitta under ett träd och lukta på blommorna…Eller läsa en bok och dricka en kopp kaffe. Och bara vara…Så enkelt men ack så svårt!pink-heart-clipart1.png

 

 

 

En omtumlande vecka.

Vaknade idag (tacksam!).1576_zen-meditation-wallpaper-03

Första natten på en dryg vecka som jag kunnat sova ordentligt. Veckans som gått har varit riktigt omtumlande…på ett bra sätt.

Har nu jobbat på Migrationsverket en vecka och känner mig redan hemma. Det har jag faktiskt inte varit med om tidigare. Vi var många som började samtidigt och ändå klarade personalen av att ta hand om oss på en fint sätt. Ingen tvekan om att det är en bra arbetsplats och jag hoppas innerligt att jag får stanna efter januari.

Självklart kommer jag inte skriva om vardagen på min arbetsplats – sekretessen är stark – men mina känslor kommer jag att skriva om. Har fått en helt annan förståelse för människors liv i krigshärjade länder. Det gör verkligen ont i en. Samtidigt känner jag att jag gör nytta. Det var väldigt, väldigt längesedan jag kände att jag var på rätt plats och kände mig tillfreds med mina sysslor. Jag njuter och jag kommer fortsätta njuta även när jobbet blir vardag =)

När jag vaknade i förmiddags med Ester <3 (eller Fisen som är hennes nya namn…tihi) tätt intill min mage, djupt sovande, hade  min tacksamhet inga gränser. Jag låg kvar en stund i sängvärmen, kliade Fisen på magen och bara slappnade av. Hade absolut ingen brådska. Mycket skön känsla.20141207_094117 (640x330)

Min kropp är stark och frisk, mitt sinne är lite slött men jag är full av glädje.

Vad mer kan man önska sig…

 

Att känna känslor…

Hur ofta är du tillfreds med ditt liv?

Allt funkar – inget skaver. Livet bara är. Finns inget att oroa sig över eller vara rädd för…il_340x270.532736909_eggt (340x270)

Inga tankar som rullar runt och runt och som inte går att släppa. Ältas om och om igen inne i ditt huvud. Jag läste någonstans att vi tänker cirka sextio tusen(!) tankar varje dag och 95% av dessa har vi redan tänkt flera gånger. Vilket slöseri med tid och energi. Och inte blir vi klokare av det heller.

Och hur ofta stannar du upp och bara andas?

 

Jag tänker att vi borde skratta mer åt livet.

Om man kunde skratta eländet rakt upp i ansiktet då skulle saker inte vara lika jobbiga.

Eller har jag fel? Hur tänker du?smile-hi

Den senaste tiden har jag lagt märke till att jag inte går igång lika mycket som innan. Jag blir glad, ledsen, rädd, ångestfylld, full av skratt, irriterad och en massa andra känslor också. Men, på något sätt studerar jag bara känslan och förhåller mig och det tror jag är anledningen till att mina känslor inte blir riktigt så stora längre.

Minns att min psykolog pratade mycket om att jag skulle ta fram känslan, studera den en stund och sen stoppa tillbaks den igen. Alla känslor skulle få finnas. I mitt fall kunde jag bli glad och ledsen…Det var allt! Fick i uppdrag att skriva ner alla känslor jag kunde komma på…Glad och ledsen! Han pressade mig och efter en stund kom jag på rädd. Och inget mer. Såja, då var vi väl klara, tyckte jag. Han bara satt där med armarna i kors med sin hökblick…Nähä, inte det. Suck!

Försökte igen. Att det kunde vara så svårt. Självklart handlar det om rädslor. Nu vet jag att jag är skiträdd…alltså jag menar, riktigt rädd för viss rädslor. Som till exempel ilska. Men det gör ingenting. Idag förstår jag varför och det räcker för mig. Jag behöver ju inte bli förbannad. Det är ju ingen känsla man strävar efter…Inte jag i alla fall.

Som med allt annat blir saker man tittar på inte så farliga. Det får inte växa till sig och ta över…Det är när hjärnan får för stor plats som saker växer en över huvudet och känslorna blir starka och farliga. Vi har ju känslor för att dom ska kännas och en kropp som kan känna.

Som Louise L Hay säger: ”All is well.”

Det citatet tycker jag mycket om – det ger mig perspektiv. För det mesta är det ju faktiskt bra, eller hur…dir6eA5i9