Att våga prata om döden…

Jag vaknade idag!

Det gör mig faktiskt väldigt glad. Det finns mycket som man kanske tar för givet men att få vakna upp igen efter en natts sömn, det är inte självklart. Inte i min ålder i alla fall…

När jag lägger mig på kvällen brukar jag högt säga: ”Tack för ännu en dag – låt mig vakna imorgon”. Detta riktar jag inte till någon gud eller annat väsen. Det är bara något jag behöver säga. En typ av tacksamhet.

Jag har alltid varit fascinerad av döden. Förmodligen väcktes min nyfikenhet redan när jag var liten och efter ett allvarligt astmaanfall blev räddad till livet på sjukhuset. Jag var död en stund och vad som hände där det vet ju ingen. Har aldrig varit rädd för döden, bara nyfiken. När min mamma sedan tog livet av sig kom jag på att det är den fullkomliga lösningen. När livet är för tungt och man knäar…Ja, man kan ju alltid ta livet av sig. Detta har alltid varit en tröst för mig och gett mig ork att fortsätta en dag till.

Att prata om döden är tydligen väldigt svårt och folk blir ofta rädda. Vissa reagerar med att tycka att det är tråkigt och deprimerande. Många stoppar huvudet i den berömda sanden. Lite synd att vi har den relationen till döden. Tråkig är det ju knappast. Skrämmande – absolut! Varför är den skrämmande? För att vi inte pratar om den kanske…

Egentligen vore det mer naturligt att vi lever som om denna dagen vore den sista…För vi vet ju aldrig när det tar slut. Men jag tycker ofta att vi tror att vi ska leva väldigt länge…Först när vi blir äldre och gamla blir döden mer närvarande. Lever vi då för dagen…Det tror jag inte!

quotes-on-life_large

Lämna ett svar